Ärade talman,
Förändringarna i arbetslivet är en av de absolut mest centrala frågorna nu. Framtidsutskottet kommer med en viktig analys om vad som pågår i vårt samhälle.
Som utskottet konstaterar får vi både nya sätt att arbeta, som avviker från det traditionella, och flera anställningsformer. Det förutsätter förändringar i lagstiftningen, i socialskyddet, men också i våra attityder.
Jag lyfter fram fem politiska åtgärder – eller starkare uttryckt – reformer som är nödvändiga i den snabba utveckling som pågår.
För det första behövs en tillräckligt genomgripande familjeledighetsreform. Reformen ska ge tydliga ramar för större jämställdhet i arbetslivet. Vi behöver flera pappor som delar ansvaret för hem och barn och vi behöver flexibla former för småbarnsföräldrar att delta i arbetslivet.
Överlag behöver vi mer generösa familjeledigheter i ett samhälle med nedåtgående nativitetstrender. Signalen ska vara att det är meningsfullt att skaffa barn. Vi måste under nästa valperiod ha råd att genomföra reformen. Läget just nu är att många som är i åldern att bilda familj har inkomster som är lägre än de stora åldersklassernas pensioner. Och då ska vi minnas, som det också konstateras i betänkandet, att de unga samtidigt tvingas ta ansvar för klimatförändringen, statsskulden och skötseln av den äldre generationen.
För det andra behöver vi en arbetslivsreform. Då terrängen och landskapet förändras kan man inte med händer och tänder bara försvara det gamla. Inom SFP tror vi att kollektivavtalen fortfarande ska vara allmänbindande, men det är ingen ursäkt för att låta bli att reformera arbetslivet. Dagens och morgondagens arbetsliv vinner på att ge möjligheter för arbetstagare och arbetsgivare att föra en dialog och fatta beslut mer lokalt.
För det tredje måste socialskyddet förnyas så att det bättre omfattar även egenföretagare och frilansare, vars antal hela tiden växer. Det är viktigt att skapa ramar som gör det möjligt för människor att bli företagare eller att arbeta från olika plattformer utan att de förlorar alla förmåner som anställda har.
Det är bra att framtidsutskottet lyfter fram de utmaningar som ställs på personer med nedsatt arbetsförmåga. Att arbetet förändras får inte leda till en polarisering av arbetsmarknaden eller en tudelning av folket.
Ärade talman,
För det fjärde – något som detta betänkande betonar: utan tillräcklig invandring kommer utbudet av arbetskraft att gå ned och sysselsättningen försämras. Vi borde sluta ifrågasätta denna sanning. Genom en bättre integrationspolitik ska vi öppna möjligheterna för arbetsrelaterad invandring, men också för studierelaterad invandring. Jag citerar: Finland behöver i fortsättningen betydligt flera högskolestuderanden från andra länder, och vi bör se till att de också sysselsätter sig här.
Svenska riksdagsgruppen och SFP har sagt det många gånger tidigare i den här salen: börja med att slopa behovsprövningen av utländsk arbetskraft. Våra företag behöver det, men också exempelvis servicesektorn behöver det.
För det femte måste vi satsa på utbildning om vi ska kunna ta vara på alla de möjligheter som erbjuds till följd av förändringen i arbetets struktur. Den finländska utbildningens styrka är att alla erbjuds jämställda utbildningsmöjligheter – men nu måste det bli ett slut på indexfrysningarna av utbildningsanslagen. Klimatförändringen kräver att universiteten och forskningen har de resurser som behövs för att få fram klimatsmarta lösningar och innovationer som också bör bli en viktig del av vår exportindustri. SFP vill se att det satsas 4 procent av BNP på forskning och innovationer.
Summa summarum: Det ligger i Finlands och allas vårt intresse att vi nu med öppet sinne och stor energi arbetar för att skapa fungerande regelverk för de nya typer av arbete, företagsamhet och också delningsekonomi som redan existerar, men som i framtiden kommer att spela en allt större roll. I alla förändringar ska vi utgå från människans behov. I fråga om förändringen av arbetet gäller det att realistiskt behandla hotbilderna, men att i första hand se möjligheterna!
