Lyft in de mänskliga rättigheterna i värmen

21.01.2019 kl. 06:36
Parlamentariseringen av presidentmakten år 2000 byggde på en övertygelse om att riksdagens roll måste stärkas även i Europapolitiken.

Till skillnad från hur jag tänker idag om presidentens roll, kunde jag tycka då att presidentämbetet kunde förpassas till närmast symboliska uppgifter. Idag är de internationella relationerna så komplexa, att en aktiv roll betjänas av att kunna erbjuda en sittande presidents goda tjänster för internationell diplomati, utöver två tidigare prominenta presidenter som vi just nu råkar ha.

De första EU-åren jobbade vi målmedvetet för ett EU som hade handlingsförmåga både för att utveckla ett gemensamt välmående Europa och för en starkare internationell roll, i konflikthantering och som drivkraft för att lösa globala utmaningar. Fortfarande vill jag tro på denna vision.

I detta brytningsskede har vi tillfälle att skapa ett betydligt starkare och mer ansvarsfullt och solidariskt EU. Vi behöver en gemensam EU-riktning när det gäller att försvara värderingar som värnar om människovärdet och våra friheter, likaväl som vi behöver bygga förutsättningar för en hållbar och stark ekonomi som ger EU legitimitet och känns viktig för alla EU-medborgare. Friheten och marknaden behöver gemensamma regler för att inte lämna spelet öppet för hänsynslöshet utan ansvar, när det gäller miljö, social trygghet eller jämlikhet och kvinnors ställning. Detta ansvar kan inte heller ta slut vid våra gränser – även företag som verkar globalt måste verka under ett ansvar. Det är glädjande att en betydande grupp finländska företag har ställt sig i spetsen för att även hos oss såsom i Frankrike, med lagstiftning säkerställa att alla företag beaktar de mänskliga rättigheterna.

Men det är inte bara den internationella handeln som behöver regler. Som riksdagsledamöter bör vi obönhörligt passa på att de enskilda besluten inte nöter av vårt eget rättssamhälle eller leder till att det nordiska guldet – tilliten till myndigheterna och det rättvisa samhällsbygget – inte smälter samman. Jag oroar mig för att de liberala politikerna inte har varit tillräckligt starka för att hindra de otaliga små åtgärder i lagstiftningen som sammantaget inskränkt på utsatta gruppers rättskydd eller att de inte lyckats få gehör för en skavande resursbrist i t.ex. domstolarnas verksamhet och i lagberedningen. Jag oroar mig för att det alltför lätt skapas starka opinioner över partigränser, som berättigar inskränkningar i grundläggande friheter och rättskydd eller att grundlagen i brådskande ordning, som bara borde kunna ske av tvingande behov enligt grundlagsutskottet – låt vara att det skedde med så kallade goda avsikter – kan luckras upp, utan den breda samhällsdebatt som ändringar i grundlagsskyddet hittills har ansetts förutsätta.  

För mig stämmer fortfarande att trygghet och säkerhet bäst skapas genom tillit och delaktighet i vårt samhälle, inte genom hot och kontroll. De mänskliga rättigheterna är värda att lyftas fram i politikens centrum igen. Det vinner vi alla på

Eva Biaudet

Gruppanföranden

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35