Statsrådets meddelande till riksdagen om regeringens sysselsättningspolitik och om sänkning av anställningströskeln i små företag

16.10.2018 kl. 15:00
Gruppanförandet hålls av ledamot Thomas Blomqvist tisdag 16.10 2018.

Värderade talman

Riksdagen står idag inför en tudelad frågeställning, där vi förväntas ta ställning till regeringens sysselsättningspolitik, men också, något exceptionellt, ta ställning till om regeringen ska fortsätta beredningen av ett av sina lagförslag.

 

Gällande regeringens sysselsättningspolitik, låt mig genast säga att det är mycket positivt att allt fler i Finland har fått jobb. Också regeringen förtjänar ett tack här, även om det framför allt beror på den gynnsamma ekonomiska utvecklingen globalt. Samtidigt måste vi i Finland vara betydligt mer ambitiösa. Vi behöver fler nya arbetsplatser, vi behöver fler ute i arbetslivet. Finlands sysselsättningsgrad måste höjas till minst 75, helst till 80 procent som i våra nordiska grannländer.   Det är en förutsättning för att vi ska kunna, inte bara bevara, utan även utveckla vårt nordiska välfärdssamhälle. Eller som vi i SFP brukar säga, kakan måste bakas innan den kan fördelas.

 

Hur skapar vi fler arbetsplatser i Finland? Svaret är enkelt, vi behöver strukturella reformer på arbetsmarknaden, vi behöver t.ex. mer flexibilitet. Här har regeringen misslyckat. Ett av de viktigaste reformbehoven gäller familjeledigheter. SFP har redan länge föreslagit en omfattande reform av familjepolitiken. I den ingår en reform av familjeledigheterna i enlighet med 6+6+6-modellen, en reform av hemvårdsstödet och fyra timmar avgiftsfri småbarnspedagogik per dag för varje barn som har fyllt tre år. Reformen behövs för att förbättra jämställdheten i arbetslivet men även för att göra det lättare att få och ta emot arbete.

 

Trots att saken är mycket allvarlig känns det idag på något sätt komiskt att reformen av familjeledigheterna inte har framskridit. Reformen backades upp av arbetsmarknadsorganisationerna, såväl Södra kajen som Hagnäs. Reformen backades upp av i praktiken hela oppositionen. Varför framskred denna nödvändiga reform inte? Den stoppades av att den politiska viljan hos regeringspartierna saknades. Regeringen har alltså inte betraktat reformen av familjeledigheterna som något viktigt, någon annan förklaring finns det inte.

 

De nya arbetsplatserna uppstår i små och medelstora företag. SFP anser att lokala avtal borde möjliggöras i en större omfattning. Det skulle göra det lättare för mindre företag att anställa nya arbetstagare. Vi behöver en ny diskussionskultur på arbetsplatser där arbetsgivaren och arbetstagaren genom diskussion hittar de bästa lösningarna. Jag tror att företagen har en beredskap till en genuin dialog. Trots att det på riksnivån ibland ter sig mycket svårt.

 

 

                                                                                                                                                

Ärade talman

När vi talar om arbetslivet är det viktigt att poängtera att en bättre arbetshälsa skulle kunna spara samhället miljarder samtidigt som det skulle förbättra vardagen för väldigt många, arbetande finländare. Därför är det förvånande att det endast är vi i SFP som konsekvent efterlyst ett nationellt program för bättre arbetshälsa.

 

På tal om sysselsättning och företagsamhet kan man inte heller låta bli att nämna beskattningen. SFP:s linje har inte ändrats – beskattningen ska uppmuntra till arbete och företagsamhet. Arbete ska beskattas lindrigare såsom till exempel OECD har konstaterat. Även företagsbeskattningen ska hållas på en konkurrenskraftig nivå.

 

Ärade talman

Den andra delen av statsrådets meddelande gäller frågan, ifall riksdagen anser att regeringen ska fortsätta eller avbryta beredningen av lagen som gäller uppsägning av arbetstagare vid mindre företag. Förfarandet är synnerligen märkligt eftersom riksdagen, och särskilt vi i oppositionen inte deltar i beredningen av detta lagförslag. Därför har vi inte heller insyn i lagförslagets innehåll. Vi kommer därför inte att ta ställning till själva lagförslaget innan det i normal ordning kommer som regeringsproposition till riksdagen och då vill vi i så fall bl.a. höra vad grundlagsutskottet anser om förslagets förenlighet med grundlagen och internationella avtal. Förutsatt alltså att förslaget överhuvudtaget ges.

 

SFP anser att det är ytterst viktigt att man främjar verksamhetsförutsättningarna för små och medelstora företag. Det är också klart att det är riksdagen som stiftar lagarna i Finland. Samtidigt är det också klart att någonting har gått mycket snett då läget på arbetsmarknaden har nått denna punkt.  Det verkar som om förtroendet mellan regeringen och fackföreningsrörelsen skulle saknas helt. I stället för att föra en genuin dialog riktar parterna sina åtgärder mot varandra.  Det finns skäl att ifrågasätta huruvida detta förfarande som regeringen nu har valt kan lösa tvisten. Regeringen ska titta sig själv i spegeln och fråga varför man överhuvudtaget har hamnat i denna situation. Har regeringen främjat dialogen på arbetsmarknaden på bästa möjliga sätt? Utifrån den rådande situationen torde svaret vara tydligt.

 

Men få gräl uppstår eller eskaleras enbart på åtgärd av den ena parten. I rättvisans namn ska även arbetsmarknadsorganisationerna titta sig själv i spegeln. Hur fungerar intressebevakningen om man snabbt tar till det allra kraftigaste vapnet, dvs. strejken? Även fackföreningsrörelsen har ett stort ansvar när det gäller att utveckla arbetslivet.

 

Besinningen är ofta en dygn, även nu. Alla parter borde inse att det sista som vi behöver nu när den ekonomiska tillväxten äntligen har tagit fart är en strejkvåg eller andra störningar på arbetsmarknaden. SFP vädjar till alla parter i lika hög grad. Sluta gräla, sluta strida och glöm prestigefrågorna!  Återvänd till förhandlingsbordet, för en genuin dialog och uppnå en försonlig lösning! Det ligger i Finlands intressen.

Svenska riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00