Fri handel tillgång för små länder

19.05.2018 kl. 07:51
Den internationella handeln har de senaste 50 åren vuxit nästan oavbrutet.

Det är den handeln som har gjort Europa, och i synnerhet de små exportberoende länderna i Norden, ekonomiskt framgångsrikt. För både Finland och Sverige är tillgången till de internationella marknaderna viktigt eftersom vår egna befolkning är för liten för att kunna skapa efterfrågan och konkurrenskraft för de produkter som våra större företag producerar. De är helt beroende av tillgång till en större marknad för att kunna vara konkurrenskraftiga.

 

I det här hänseendet är EU:s inre marknad mycket betydelsefull. Det är också internationella handelsavtal som gör det möjligt att minska på tullar och handelshinder med länder som är utanför EU:s inre marknad.

 

För Finland och de andra EU-länderna är det EU-kommissionen som förhandlar kring internationella handelsavtal. Detta görs under ledning av Sveriges oerhört kompetenta EU-kommissionär Cecilia Malmström, som också besökte oss i Finlands riksdag för ett par veckor sedan. Medlemsländerna ger dock kontinuerligt fullmakter och direktiv till kommissionen under avtalsförhandlingars gång. Förhandlingar som kan pågå i många år. En lång process som snart är i mål är EU:s handelsavtal med Kanada. Avtalet är klart och för tillfället pågår ratificeringen som måste godkännas av alla EU-länder.

 

Riksdagen godkände den i onsdags med rösterna 141-42. Kanada-avtalet är ett bra avtal som kommer vara betydelsefullt för både Finland och Kanada. Avtalet gör det lättare att exportera exempelvis snöröjningsutrustning från Finland till Kanada och för Finland att importera exempelvis hummer från Kanada.

 

Avtalet inkluderar en tvistlösningsmekanism ifall tvister skulle uppstå. De här mekanismerna har diskuterats flitigt under senaste år, framförallt i samband med de då pågående frihandelsdiskussionerna med USA.

 

Tvistlösningsmekanismen betyder att en vanlig domstolsprocess ersätts av en internationell skiljedomstol. Kritik har kommit mot att dessa skiljedomstolar står ovan de vanliga domstolarna och inte är transparenta. Somliga har undrat varför inte de vanliga domstolarna kan sköta också eventuella tvistemål mellan stater och internationella företag. Det är en berättigad fråga.

 

Personligen tycker jag att dessa mekanismer principiellt är problematiska. Därför har jag stött EU-kommissionen och Malmströms arbete att skapa en global handelsdomstol för att ersätta dessa tvistelösningsmekanismer. Men utan en sådan domstol är det inte möjligt att frångå nuvarande system. Detta har att göra med att våra handelspartners inte litar på alla EU-länders domstolssystem. Man skulle nog lita på att man får en rättvis behandling i Finland och Sverige, men inte i samtliga EU-länder.

 

Samtidigt ska oron över skiljedomstolar inte överdrivas. Den första etablerades år 1959 mellan Tyskland och Pakistan. Det finns idag 3000 stycken skiljemannaavtal globalt och 1400 stycken som inkluderar EU-länder. Det är alltså inte alls något nytt. Finland har ett 60-tal sådana avtal som varit i kraft i tiotals år och Finland har aldrig någonsin blivit stämt via dem. Däremot har finländska företag vid två tillfällen stämt andra länder, Estland 2004 och Egypten 2011.

 

Samtidigt som vi arbetar med att förbättra tvistlösningssystemen är det ändå viktigt att vi fortsätter förhandla om nya handelsavtal globalt. Dessa avtal gör att små platser som Finland och Åland får tillgång till en större marknadsplats. Det är en tillgång för oss.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00