Måtte landskapsreformen falla!

13.05.2018 kl. 09:56
Aldrig tidigare har ett förslag till reform rönt så mycket kritik som landskaps- och vårdreformen nu gör.

Det hjälper föga att landets expertis framför massiv kritik. Den politiska kompromiss, som utgör kittet i regerings vara eller icke vara, håller.

 

För Nylands del är lanskapsreformen en mycket dålig reform. I värsta fall en i praktiken ogenomförbar reform. Det demokratiska underskottet i kombination med budgetunderskottet på hela 300-400 miljoner euro skapar mardrömslika ramar för det landskapsfullmäktige vi ska välja i oktober. Majoriteten av alla kommuner i Nyland kommer inte att sitta vid de bord där besluten fattas om hur servicen ska ordnas och hur budgetunderskottet ska täckas.

 

Många instanser och politiker har kommit med ändringsförslag, det har vädjats, debatterats, ifrågasatts och krävts förändringar - till ingen nytta. Regeringen, och framför allt centern, inser att ingen regeringssammansättning efter denna skulle införa landskap. Därav denna brådska, därav denna nonchalans för det sakkunniga föreslår och kritiserar. Inget biter då det är tidtabellen och inte innehållet och det uppenbara behovet av förändringar som styr.

 

Eftersom regeringen driver och sannolikt i riksdagen kommer att få igenom landskapsreformen infinner sig centrala frågor. Varför inte genomföra reformen i etapper för att undvika samma misstag i hela landet? Varför inte tillåta olika lösningar, det säger sig självt att Nyland med 1,6 miljoner invånare inte är betjänt av samma modell som det minsta landskapet med cirka 73 000 invånare. Varför inte låta kommunerna sköta de delar av socialvården där lokalkännedom är viktigt? Ingen tror ju längre på att vi i denna modell ska kunna integrera olika vårdformer till fungerande servicekedjor. Varför inte ge riksdagen arbetsro och ha landskapsvalet senare, i samband med riksdagsvalet i april 2019?

 

Det blir ingen lätt uppgift för det nya landskapsfullmäktige att under 2019 bygga upp servicestrukturen i Nyland. Men inte kommer det att bli lätt för följande regering heller. Det är nämligen följande regering som ska se till att budgetunderskotten i landskapen täcks i mån av möjlighet. Enbart för Nylands del handlar det alltså om flera hundra miljoner.

 

Kommunekonomin mår bättre än på länge och då den offentliga ekonomin utgör en helhet är det inte särskilt långsökt att tänka sig att statsandelar tas från kommunerna och överförs till landskapen.

 

Risken på längre sikt är givetvis att allt fler uppgifter flyttas från kommunerna till landskapen. Med uppgifter flyttas också statsandelarna. Detta urholkar framför allt mindre kommuners existensberättigande.

 

Vi borde nu fokusera på att reparera det som inte fungerar. Det stora problemet vi ursprungligen skulle åtgärda var dålig tillgång till läkare och service inom primärhälsovården. Primärhälsovården har under decennier nedprioriterats till förmån för specialsjukvården. Tänk om vi skulle satsa på  primärhälsovården och skapa större, starkare kommuner för att lyckas med detta?  

 

Att skapa landskap slukar nämligen resurser som vi istället borde kanalisera till att utveckla servicen. Nuvarande regering tar inte ansvar för allt som vi vet att inte kommer att fungera, ministrarna konstaterar i riksdagsdebatten att ”mycket hänger på hur man förverkligar reformen”.

 

Det tål att upprepas. Vi behöver en vårdreform, men landskapen blir dyra och odemokratiska. Trots allt det arbete som lagts ner på både landskaps- och vårdreformen tror jag att det för helhetens skull skulle vara bra om landskapsreformen faller.  

Mikaela Nylander

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00