En ny politisk rörelse i Finland?

21.04.2018 kl. 10:59

Riksdagen har den senaste veckan varit full av spekulationer om Samlingspartiets riksdagsledamot Harry ”Hjallis” Harkimos framtid.

Hjallis är framförallt känd som affärsman och som ishockeylaget Jokerits ägare. Senaste riksdagsval kandiderade han för Samlingspartiet och blev invald från Nylands valkrets med ett stort röstetal.

På senare tid har Harkimo gjort flera kritiska uttalanden mot regeringens politik, inte minst mot landskaps- och vårdreformen. Han är inte den enda Samlingspartisten som riktat kritik mot den. Elina Lepomäki, också hon riksdagsledamot från Nyland, har tidigare med stor uppmärksamhet sagt att hon kommer rösta emot den. I Helsingfors är samlingspartisten, tidigare riksdagsledamoten och ministern, Jan Vapaavuori reformens kanske allra största kritiker.

Samlingspartiets riksdagsgruppsordförande Kalle Jokinen sa på torsdag morgon att Harkimo kommer stanna i partiet. Samma eftermiddag, kl. 15.45, kallade Harkimo ändå till en välbesökt presskonferens där han meddelade att han lämnar partiet med hänvisning till att partiet och han har olika åsikter, olika linjer, olika tankar och också olika ledarstilar.

Han aviserade inte hur han kommer rösta i landskaps- och vårdreformen eller vart han tänkt ta vägen politiskt. Patent- och registerstyrelsen meddelade dock att Harkimo i onsdags grundat en ny förening under namnet: ”Rörelse nu”, antagligen ett försök på anspelning till franska presidenten Macrons rörelse ”En Marche”, som betyder i rörelse.

Att grunda nya politiska rörelser i Finland är dock ingen lätt uppgift. Det har gjorts försök tidigare. Även om Sannfinländarna har lyckats är det en helt annan sak att göra det i det liberala mitten-höger utrymmet, där det är trångt. Se bara på de avhoppade Sannfinländarna som grundat partiet Blå Framtid. Med fem ministrar och 19 riksdagsledamöter har de fortfarande bara 1,6 % i opinionsmätningarna. Utan vidare är avhoppet ändå problematiskt för Samlingspartiet i allmänhet och Samlingspartiet i Nyland i synnerhet. Under mandatperioden har man nu förlorat fyra av partiets nio sittande riksdagsledamöter i valkretsen.

Den intressantaste frågan på kort sikt är ändå om Harkimos avhopp riskerar att fälla landskaps- och vårdreformen. Regeringspartiernas riksdagsgrupper hade innan Harkimos avhopp tillsammans 105 ledamöter. Eftersom talmannen inte röstar är majoriteten i praktiken 104 röster. Lepomäki har sagt att hon kommer rösta emot. Med Harkimo osäker kan majoriteten nu vara nere i 102 röster. Samtidigt vet vi att det finns flera andra ledamöter i regeringarnas riksdagsgrupper som är kritiska, eller mycket kritiska, till reformen.

Harkimos avhopp minskade inte riskerna för reformens genomförande. Samtidigt ökade kanske inte riskerna så mycket heller, då det redan länge funnits ett frågetecken kring Harkimo. Ett rykte som också florerat ihärdigt är att statsministern förhandlat med Kristdemokraterna om stöd för reformen, eventuellt i utbyte mot valförbund i framtida val. Om det stämmer har reformen ytterligare fem ledamöter bakom sig och är på stabilare mark.

I alla turer kring reformen är det inget som längre skulle överraska. Samtidigt är alla märkliga turer och kohandel kring reformen inte något som höjer förtroendet för politiken generellt, något som gör mig själv mycket bekymrad. Helt säkert är ändå att vi står inför en fortsatt intressant politisk vår.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35