- Regeringens modell har fortfarande stora brister gällande både de grundläggande strukturerna och kostnadskalkylerna. I och med reformen skapas ett mycket invecklat ekonomiskt system där kommunerna riskerar bli förlorare. Landskapen kommer för sin del att vara starkt statsstyrda. Varken de eller kommunerna kommer att ha tillräckliga ekonomiska förutsättningar för att säkra att verksamheten är effektiv, säger Adlercreutz.
I och med reformen kommer organiseringen av social- och hälsovården att flyttas över till landskapen. Vårdkedjorna splittras och incentiven blir helt bakvända. Kommunerna har fortfarande hand om den förebyggande vården, men inte konsekvenserna av den. Vårdcentralerna ansvarar för bashälsovården, men systemet sporrar till att flytta över patienterna till specialsjukvården.
- Även de språkliga rättigheterna kommer att lida av reformen. I lagförslaget medger regeringen att möjligheterna att påverka beslutsfattandet kan försämras för de svenskspråkiga. I stället för att grunda språknämnder i de tvåspråkiga landskapen inrättas påverkansorgan för den språkliga minoriteten, organ vars reella makt att påverka är mycket liten. Vi i SFP anser att påverkansorganen bör ändras till språknämnder för att säkra den svenskspråkiga befolkningens rättigheter.
- Det finns verkliga skäl att vara orolig över helheten. Det är frågan om det självständiga Finlands största reform. Regeringen borde ha hållit sig till regeringsprogrammets skrivelse om att reformen ska genomföras i flera skeden - det är verkligen beklagligt att tilliten inom regeringen är så svag att detta inte lyckades. Det minsta vi kan kräva är att vi genomför reformen stegvis, som vi gjorde i grundskolereformen. Låt oss först prova reformen i ett landskap eller specialupptagningsområde och utgående från den vägkost vi får därifrån fortsätta utveckla modellen.