Det är helt enkelt förnedrande att mitt i allt annat pusslande i vardagen tvingas fundera över huruvida barnen skall kunna gå några hundra meter till bussen eller orientera på gymnastiklektionen. Har själv diskuterat med förutom ansvariga ministern även bl.a. med Sauli Härkönen, chef för offentliga förvaltningsuppgifter vid Finlands Viltcentral - mannen som i praktiken långt själv beslutar om undantagstillstånd för vargjakt. Jag uppskattar att han till skillnad från många andra tjänstemän även är anträffbar sent under kvällstid men nog har det hittills varit alltför trögt att få tillstånd. Tycker dock att man kan skönja en viss ändring till det bättre i inställningen och jag hoppas att ansökningar från olika delar av Österbotten fortsätter sändas in. 

I finska församlingars kyrkböcker finns 175 registrerade vargattacker mot människor - med dödlig utgång. 38 % var barn mellan 4 och 9 år. Jag har sagt det tidigare men säger det igen: År 2018 - i ett land som fyllt 100 – med lagstiftning om obligatoriskt koppel på hundar i tätort – känns det helt sjukt om man plötsligt inte skall kunna plocka bär, gå till skolan eller bedriva jakt och viltvård utan att vara livrädd för vargar. Inga fridlysningsförklaringar eller byråkratiska skötselplaner med 59 "åtgärder" värmer den dag det händer något riktigt allvarligt. Rädslan och faran är ett faktum redan nu. Vargen hör inte hemma i det tätbebyggda Kust-Österbotten! Även om såväl kommunerna, landskapsförbundet, svenska riksdagsgruppen som enskilda politiker och aktivister har varit aktiva krävs nu ännu hårdare nypor och fortsatt bred aktivitet. Det handlar sist och slutligen om förtroendet för myndigheter, lag och ordning. En juris doktor vid Helsingfors universitet - som tydligen noterat min aktivitet i frågan – skrev att undertecknad borde arbeta för att förbjuda bilar istället eftersom de dödat fler människor än vargar. På frågan om han sett några vargspår i närheten av Helsingfors universitet på sistone fick jag inget svar. 

På onsdagen diskuterades regeringens valfrihetsproposition i riksdagen. Valfrihet på patientens villkor är välkommet, men målet med jämlikare social- och hälsovårdstjänster kommer inte enligt sakkunniga att nås med detta förslag. Hela reformen är dessvärre färgad av regeringens egna partipolitiska mål. Det är även oklart varifrån de besparingar kommer, som regeringen hävdar att reformen kommer att medföra. Valfrihet inom social- och hälsovården ska ske på patientens villkor, inte vårdservicebolagens.

Under onsdag och torsdag hade även projektet E12 Atlantica Transport sin slutkonferens i Vasa. Det är fråga om ett unikt samarbete mellan tre länder – Norge, Sverige och Finland – som omfattar gemensamma strategier för kollektivtrafik och andra persontransporter samt godstransporter och infrastruktur. Visionen för 2040 är ”Ett gränslöst transportsystem från öst till väst för alla”. E12-regionen kan sägas vara ett industribälte som sträcker sig från vårt mångsidiga Österbotten till Helgeland i Norge med dess olja, energi, metaller och fisk. Med hjälp av det gemensamma projektet kan vi föra fram en tydlig gemensam vision och målbild för framtiden samt gemensam uppfattning om strategiska investeringar och bättre nå ut till regeringar och trafikmyndigheter i alla de tre länderna.