Till riksdagens talman
I och med #metoo-kampanjen har sexuella trakasserier och sexuellt våld lyfts upp på agendan. I dagens läge finns det många nya utmaningar när det gäller brottsoffrens ställning. Sexuella trakasserier och sexuellt våld kan lämna allvarliga spår hos offret, och ifall händelserna lämnas obehandlade kan trauman i värsta fall föras vidare till nästa generation. Speciellt viktigt är det för personer som råkat ut för sexuellt våld att få hjälp. Trots att förhållningen och stödet gentemot offren för sexuellt våld blivit bättre i Finland finns det ännu brister och plats för förbättring. I dag händer det att FPA tolkar utdömt skadestånd till offer för sexuellt våld som inkomst.
De skadestånd som en förövare i rättegången blivit dömd att betala åt offret är meningen att vara skadestånd i sin sanna bemärkelse. Summorna som betalas för skada, smärta och andligt lidande är riktade att bland annat täcka terapiutgifter, men i dagens läge kan myndigheterna tolka den utbetalda skadesumman som en inkomst. Detta i sin tur påverkar socialförmånerna som till exempel utkomststödet. Det är varken meningen eller ändamålsenligt att skadestånden skall gå åt till att betala hyra och mat, utan de skall gå till det ändamål som de är riktade till.
Med hänvisning till det som anförs ovan får jag i den ordning 27 § riksdagens arbetsordning föreskriver ställa följande spörsmål till den minister som saken gäller:
Vad avser regeringen göra för att av domstol utdömt skadestånd vid sexualbrott inte skall räknas som inkomst och påverkar utkomststöden negativt?
