Medborgarnas känsla av trygghet då vargstammen ökar

16.02.2018 kl. 14:56

Den ökande mängden rapporter om orädda vargar, som rör sig bland bosättningen,  har medfört att befolkningen i vissa områden i Finland inte känner sig trygga. Vargens framfart i tätorter har man försökt stävja, men myndigheternas njugga inställning till åtgärder har lett till att vargstammen ökar.  Det som väcker stor oro är att vargarna rör sig i områden där de inte tidigare varit synliga. Befolkningens oro måste tas på allvar. Vanliga människor bör få tillbaka tilltron till myndigheternas åtgärder och den information som ges.

 

Det finns åtminstone en bofast flock norr om Vasa, två bofasta flockar i södra svenska Österbotten och en bofast flock i västra Nyland. Är förhållandena gynnsamma kan vargstammen under tre år fördubblas.  Det är högst anmärkningsvärt då det inte har funnits bofasta vargflockar på området sedan slutet av 1800-talet.

Vargstammen i Finland avviker även från vargstammar i övriga Skandinavien då den i Finland till en stor del utvecklar sig till flockar bestående av två individer.  I februari 2017 var observationerna på flockar av 2 vargar 37 procent av alla observationer medan procenten var cirka 20 året innan.  En avsevärd del av flockar bestående av två individer markerar ut sina revir för att sedan föda vargkullar följande år. Utgående av detta är slutsatsen att vargflockarna snabbt breder ut sig på ett allt större revir,  samt att en urbanisering är synlig.

 

I ett skriftligt spörsmål har jord- och skogsbruksminister Jari Leppä den 5.10 2017 noterat att  ”Jord- och skogsbruksministeriet anser att kvoten om 53 vargar ger verksamhetsförutsättningar för Finlands viltcentral att fatta beslut om eventuella ansökningar om undantagstillstånd, ifall kriterierna för beviljande av undantagstillstånd enligt naturdirektivet och jaktlagstiftningen tillgodoses. Utöver dessa undantagstillstånd som beviljas av Finlands viltcentral har polisen möjlighet att fatta beslut om att avlägsna vargar som innebär ett hot.”

Yrkanden på jakttillstånd för problemvargar kommer framförallt från lokalbefolkningen. Statsmakten har i enlighet med vargskötselplanen anledning att skydda och lyssna till dem. Statistik visar att av 132 ansökta lov har endast 36 beviljats per 3.3 2017.  Borde inte beviljande instans fästa större vikt vid medborgarnas känsla av trygghet, även för att motverka olagliga åtgärder? År 2016 noterades 119 får, 7 kalvar, 1 kviga, 47 hundar samt 647 renar ha fallit offer för vargars framfart.

Det finns regioner där barn inte kan göra sin skolväg till fots eller vistas oövervakat i hemmets närhet  i rädsla för vargar. Även en ridskola i västra Nyland har varit tvungen att inskränka på sin verksamhet då vargen kommit in på husknuten. För ett par dagar sedan påträffades även en påkörd varg vid en  motorväg i huvudstadsregionen.

 

I vargvårdsplanen som uppdaterades 2015 finns flera åtgärder, med vilka man kan förebygga skador som orsakas av vargen och öka vargens skygghet för människor. Det kan ändå noteras att endast 29 åtgärder har genomförts eller påbörjats av de totalt 59 fastställda åtgärderna.

 

Befolkningens oro måste tas på allvar och folks tilltro till myndigheter måste återställas.

 

Med hänvisning till det som anförs ovan får vi i den ordning 27 § riksdagens arbetsordning föreskriver ställa följande spörsmål till den minister som saken gäller:

 

Vilka åtgärder ämnar regeringen vidta för att hålla vargstammen under kontroll och öka medborgarnas säkerhet?

 

 

Helsingfors den 16 februari 2018

Svenska riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00