Medborgarnas känsla av trygghet då vargstammen ökar

16.02.2018 kl. 14:56

Den ökande mängden rapporter om orädda vargar, som rör sig bland bosättningen,  har medfört att befolkningen i vissa områden i Finland inte känner sig trygga. Vargens framfart i tätorter har man försökt stävja, men myndigheternas njugga inställning till åtgärder har lett till att vargstammen ökar.  Det som väcker stor oro är att vargarna rör sig i områden där de inte tidigare varit synliga. Befolkningens oro måste tas på allvar. Vanliga människor bör få tillbaka tilltron till myndigheternas åtgärder och den information som ges.

 

Det finns åtminstone en bofast flock norr om Vasa, två bofasta flockar i södra svenska Österbotten och en bofast flock i västra Nyland. Är förhållandena gynnsamma kan vargstammen under tre år fördubblas.  Det är högst anmärkningsvärt då det inte har funnits bofasta vargflockar på området sedan slutet av 1800-talet.

Vargstammen i Finland avviker även från vargstammar i övriga Skandinavien då den i Finland till en stor del utvecklar sig till flockar bestående av två individer.  I februari 2017 var observationerna på flockar av 2 vargar 37 procent av alla observationer medan procenten var cirka 20 året innan.  En avsevärd del av flockar bestående av två individer markerar ut sina revir för att sedan föda vargkullar följande år. Utgående av detta är slutsatsen att vargflockarna snabbt breder ut sig på ett allt större revir,  samt att en urbanisering är synlig.

 

I ett skriftligt spörsmål har jord- och skogsbruksminister Jari Leppä den 5.10 2017 noterat att  ”Jord- och skogsbruksministeriet anser att kvoten om 53 vargar ger verksamhetsförutsättningar för Finlands viltcentral att fatta beslut om eventuella ansökningar om undantagstillstånd, ifall kriterierna för beviljande av undantagstillstånd enligt naturdirektivet och jaktlagstiftningen tillgodoses. Utöver dessa undantagstillstånd som beviljas av Finlands viltcentral har polisen möjlighet att fatta beslut om att avlägsna vargar som innebär ett hot.”

Yrkanden på jakttillstånd för problemvargar kommer framförallt från lokalbefolkningen. Statsmakten har i enlighet med vargskötselplanen anledning att skydda och lyssna till dem. Statistik visar att av 132 ansökta lov har endast 36 beviljats per 3.3 2017.  Borde inte beviljande instans fästa större vikt vid medborgarnas känsla av trygghet, även för att motverka olagliga åtgärder? År 2016 noterades 119 får, 7 kalvar, 1 kviga, 47 hundar samt 647 renar ha fallit offer för vargars framfart.

Det finns regioner där barn inte kan göra sin skolväg till fots eller vistas oövervakat i hemmets närhet  i rädsla för vargar. Även en ridskola i västra Nyland har varit tvungen att inskränka på sin verksamhet då vargen kommit in på husknuten. För ett par dagar sedan påträffades även en påkörd varg vid en  motorväg i huvudstadsregionen.

 

I vargvårdsplanen som uppdaterades 2015 finns flera åtgärder, med vilka man kan förebygga skador som orsakas av vargen och öka vargens skygghet för människor. Det kan ändå noteras att endast 29 åtgärder har genomförts eller påbörjats av de totalt 59 fastställda åtgärderna.

 

Befolkningens oro måste tas på allvar och folks tilltro till myndigheter måste återställas.

 

Med hänvisning till det som anförs ovan får vi i den ordning 27 § riksdagens arbetsordning föreskriver ställa följande spörsmål till den minister som saken gäller:

 

Vilka åtgärder ämnar regeringen vidta för att hålla vargstammen under kontroll och öka medborgarnas säkerhet?

 

 

Helsingfors den 16 februari 2018

Svenska riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35