Riksdagens talman

05.02.2018 kl. 08:18
Idag samlas riksdagen för att välja nya talmän för det nya riksdagsåret, som inleds på tisdag. Talmännen väljs alltid för ettårs perioder.

Riksdagens talman är den person som leder riksdagsarbetet och fördelar ordet i plenisalen. Talmannen är också ordförande i talmanskonferensen där riksdagens 16 utskottsordföranden också sitter. Det organet beslutar hur ärenden formellt avancerar i riksdagen och dess tidtabell. Talmannen är även den näst högsta positionen i republikens statsprotokoll. Efter presidenten, som är statschef, är det riksdagens talman som är följande i protokollet, innan statsministern.

 

I riksdagen finns en överenskommelse om att det är den näst störta riksdagsgruppen som får utse talman. Den gruppen för fram ett namn som övriga riksdagspartier förväntas rösta på. Efter senaste val blev den Sannfinländska riksdagsgruppen näst störst och talmansposten gick därför till dem. De förde fram Maria Lohela som sin kandidat.

 

Hos flera ledamöter fanns en oro vad en sannfinländsk talman skulle betyda för riksdagens tvåspråkighet. Debattklimatet mot det svenska hade varit tufft i riksdagsvalet och i regeringsbildningen. Hur mycket svenska skulle en sannfinländsk talman använda i det viktiga uppdraget som talman, var det många som undrade.

 

Maria Lohela har dock visat att den oron var obefogad. Lohela har skött uppdraget med bravur och oerhört professionellt. Hon har varit rättvis då hon fördelat ordet och har stått ovanför dagspolitiken och partipolitiken i riksdagen. Hennes sista stora tal som talman (i alla fall för den här gången) höll hon under presidentinstallationen i torsdags. Ett värdigt och reflekterande tal på både finska och svenska. Jag har haft ett utmärkt samarbete med henne. Hon har besökt Åland och hon deltog senast i december i den åländska julglöggen jag ordnade i riksdagen. Jag är tacksam för hennes arbete, hon förtjänar beröm för det och jag ser fram emot att fortsätta arbetet med henne som riksdagskollega.

 

På grund av de ändrade styrkeförhållandena efter Sannfinländarnas splittring är Samlingspartiets riksdagsgrupp nu riksdagens näst största. Det betyder att de har rätten att föra fram sin kandidat till talmansposten. Igår var det ännu inte klart vem de kommer att föra fram i dagens val. Det kan tyckas konstigt, men sanningen är att där finns väldigt många intresserade kandidater och valet inte är lätt.

 

Inrikesminister Paula Risikko har meddelat att hon står till förfogande. Försvarsutskottets ordförande Ilkka Kanerva, andre vice talman Arto Satonen och stora utskottets ordförande Anne-Mari Virolainen har också förekommit i spekulationerna. Alla är ytterst kompetenta politiker med lång erfarenhet. Ur ett åländskt perspektiv skulle alla vara utmärkta som talmän. Personligen tycker jag ändå att det är viktigt med en kvinnlig talman med tanke på att både presidenten och statsministern är män. Många andra riksdagsledamöter resonerar som mig och därför förväntas Risikko eller Virolainen föras fram som kandidat.

 

De förändrade styrkeförhållandena i riksdagen betyder också att Socialdemokraterna nu får en vice talmanspost. De nominerar social- och hälsovårdsutskottets ordförande Tuula Haatainen. Haatainen som bl.a. arbetat en sommar på Åland blir en utmärkt andre vice talman, också med åländska ögon. Som första vice talman förväntas Centerns Mauri Pekkarinen fortsätta. Pekkarinen är långvarig minister och har också han en mycket god Ålandskännedom.

 

Mats Löfström

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00