Rasera inte grunden för jämlika förutsättningar

28.11.2017 kl. 06:47
Styrkan och mervärdet i den finländska skolan har varit att den skapar jämlika förutsättningar för alla barn att klara sig oberoende av bakgrund. Numera erkänner vi också småbarnspedagogikens entydigt positiva effekter. Klarar vi av att försvara jämlikheten med den samhällsutveckling vi har?

Mångsidig forskning visar entydigt att en kvalitativ småbarnspedagogik har långtgående positiva effekter på barnens inlärning ända upp i tonåren och på andra viktiga färdigheter, såsom social kompetens. Småbarnspedagogiken jämnar ut de skillnader i inlärningsresultat som barns socioekonomiska bakgrund ger upphov till.

 

Småbarnspedagogiken är vid sidan av den grundläggande utbildningen det mest effektiva sättet att stöda barnfamiljer. Finlands styrkor är personalens utbildningsnivå samt att antalet utbildade vuxna i förhållande till antalet barn är relativt högt.

 

Regeringen har gett kommunerna möjlighet att förstora grupperna för barn över tre år och att begränsa rätten till heldagsvård. Avgiftsfri småbarnspedagogik i fyra timmar per dag för barn som fyllt tre år borde vara följande steg vi tar.

 

Bra skolor i hela landet har varit avgörande för att kunna utveckla välfärds- och rättsstaten Finland.

Skillnaderna mellan skolorna är fortfarande små i Finland. En liten skillnad finns mellan de skolor som klarar sig bäst och de som klarar sig sämst. Däremot ser vi nu allt större regionala skillnader.

 

I Finland får hemmets socioekonomiska ställning en allt större betydelse för skolframgången. Det här gäller för såväl naturvetenskaper och matematik som för läskunnighet. Forskning i Finland visar att barn i familjer som lever i fattigdom ofta också drabbas av svagt socialt och kulturellt kapital.

 

I de större städerna väljer dessutom barn från de högre samhällsklasserna och från medelklassen intensifierad undervisning där skolornas alltså specialiserar sig på vissa ämnen. Barn från arbetarfamiljer väljer sällan intensifierad undervisning. Framför allt föräldrarnas utbildningsnivå påverkar valet.

 

Professor Erno Lehtinen har konstaterat att detta leder till olika målsättningar för olika klasser (eller skolor). Enligt internationella jämförande studier har denna informella nivågruppering inte lyckats med att förstärka topprestationerna. Däremot har resultaten för elever med de svagaste prestationerna ytterligare försvagats som en följd av denna utveckling.

 

En stor utmaning finns i de områden och stadsdelar där problemen hopar sig. För att komma åt den negativa spiral som vissa områden dras med måste förtroendet för närskolan stärkas genom mångsidiga åtgärder.

 

Differentiering börjar redan inom småbarnspedagogiken och därför borde småbarnspedagogiken bli en del av skolstigen. Via daghemmen kan man stärka familjernas känsla för närområdet och därmed påverkas också valet av skola.

 

 

Fortsätter utvecklingen som hittills växer skillnaderna mellan barnen och deras skolframgång i de olika socioekonomiska grupperna. Utbildning, arbetslöshet och social tillhörighet går i arv. Skolan kan inte ensam trygga jämlika förutsättningar för alla barn, för att lyckas behövs många aktörer och sektorer. 

 

Principen om närskola, gruppstorlekar, timresurser och satsning på olika former av stöd är bara några exempel på viktiga frågor. Ett fungerande skolsamfund behöver också en god elevvård och samarbete mellan hem och skola. Ungdomsarbetare och hälsovårdstjänsterna måste finnas till hands i skolorna. I lärarutbildningen borde man ge de blivande lärarna flera redskap att möta mycket heterogena grupper.

 

En fråga som borde diskuteras både nationellt och lokalt är hur man bättre kunde styra resurser till både daghem och skolor som finns på områden där de största utmaningarna finns.

 

Idag vet vi vilka stora utmaningar jämlikheten i våra daghem och skolor står inför. Nu behövs åtgärder för att stoppa utvecklingen. Jämlikhet genom och i utbildning handlar till syvende och sist om det samhälle vi vill ha. En ödesfråga alltså.

Mikaela Nylander

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00