Tingsrättsreformen går åt svenskan

26.11.2017 kl. 10:44

Den här veckan var dyster för Svenskfinland och tvåspråkigheten. Regeringspartierna röstade igenom den s.k. tingsrättsreformen i riksdagen. Hela oppositionen med SFP i spetsen motsatte sig regeringens nedskärning av 27 tingsrätter till  20.

Tingsrättsreformen slår särskilt hårt mot Svenskfinland. Tre av landets tvåspråkiga tingsrätter; Östra Nylands tingsrätt i Borgå, Västra Nylands tingsrätt i Raseborg och Mellersta Österbottens tingsrätt i Karleby läggs ner. Sammanslagningen av Mellersta Österbottens och Österbottens tingsrätt innebär samtidigt att den enda tvåspråkiga tingsrätten på fastlandet med svenska som majoritetsspråk inom domkretsen byter majoritetsspråk till finska. Av de separata tingsplatserna dras bl.a. Kimitoön, Kyrkslätt, Kristinestad och Jakobstad in enligt regeringens förslag.

Regeringen har valt att lägga ner tingsrätter som för tillfället bäst klarar av att trygga medborgarnas språkliga rättigheter. Därför är förslaget oacceptabelt. Borgå och Raseborg behöver sina tingsrätter. Ju mindre den svenskspråkiga befolkningens relativa andel blir, desto svårare kommer det att vara att i det verkliga livet trygga rätten till rättegång på det egna modersmålet. I komplicerade juridiska frågor är det särskilt viktigt att kunna garantera medborgarna service på deras modersmål. Det handlar om vars och ens rättsskydd.

För oss i Jakobstadsnejden ter sig situationen mer än märklig. Det är inte många år sedan jag som nybliven justitieminister hade glädjen att inviga vårt nya ämbetshus Ebba, med en modern och ändamålsenlig tingssal och tidsenligt polisfängelse. Det känns därför obegripligt att staten först ena dagen satsar pengar på att rusta upp och sedan andra dagen fattar beslut om att montera ned. Det är inte ansvarsfull hantering med skattebetalarnas pengar. Jag har inte till dags dato fått höra ett enda hållbart argument om varför regeringen vill lägga ner just vår sessionsplats. Värt att notera är att regeringen samtidigt väljer att bevara tingsplatsen i centerdominerade Kauhava, trots att invånarantalet i den regionen är klart mindre än i vår nejd med ca 50 000 invånare.

Österbottens tingsrätts lagman Daniel Allén säger ändå bl.a i Svenska Yles intervju 23.11 att tingsrätten nog kommer att sitta i Jakobstad åtminstone så länge som han är i tjänst. Tingssalen i Jakobstad har ett hyreskontrakt som är i kraft fram till 2025. Jag är otroligt glad ifall det blir som Allén säger. Det man naturligtvis då kan fråga sig är, hur det kommer sig att enbart Vasa och Karleby nämns som sessionsplatser i den förordning som räknar upp tingsrätternas kanslier och sessionsplatser efter reformen. Under resans gång har vi upprepade gånger hänvisat till just hyreskontraktet, men på justitieministeriet har man hittills inte kommit till mötes.

Lagändringen betyder också att domstolspraktiken, d.v.s. auskulteringen härefter endast kunde göras på svenska vid Ålands tingsrätt. För tillfället är det möjligt att auskultera på svenska också vid Österbottens tingsrätt. Denna möjlighet försvinner i och med att Österbottens tingsrätts majoritetsspråk ändras från svenska till finska. Men, det finns en utväg och det är att  genom en statsrådsförordning fastställa ett visst antal notarieplatser med krav på fullständiga kunskaper i svenska. Görs inte det, så kommer det att resultera i långtgående följder för den framtida tillgången på svenskkunniga domare i Finland. Tills vidare har inte justitieminister Häkkänen, trots otaliga uppmaningar från SFP, gett några garantier om hur den svenskspråkiga auskulteringen på fastlandet kommer att tryggas. Nu är det alltså upp till bevis för ministern!

Avslutningsvis så kan man utan att överdriva konstatera att tingsrättsreformen är ett tydligt exempel på  hur det går när SFP inte är i regeringen.

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00