Ärade talman,
Finland borde ta en aktivare roll i utvecklingen av EU.
Det är en paroll som vi har hört flera gånger, också redan under dagens debatt. Också statsministern, som har det ledande ansvaret för Finlands EU-politik, har i sin upplysning slagit fast att Finland ska ha en aktiv roll.
De senaste dagarnas händelser har gjort denna debatt bara viktigare. Vi ser brexit, men också en instabil politisk situation i Tyskland där Angela Merkels framtid är på spel. Det finns ett politiskt tomrum att fylla – och med rätt politik kunde våra nordiska länders roll stärkas. Vi kan fylla detta tomrum.
Vad är det då som, de facto, hindrar Finland att ta en aktivare roll i ett EU som nu målmedvetet söker sin nya identitet?
Jag vill särskilt lyfta fram två faktorer som gör att Finland liknar mera en försiktig nejsägare än en aktiv förnyare.
Det första handlar om vi i grunden har en alltför smalspårig syn på EU med ensidig tonvikt på ekonomi. Det andra handlar om regeringens sammansättning.
Det första är ett problem för Finland. Populisterna missar ingen chans att framhäva hur dyrt detta samarbete blir för Finland, men också seriösare bedömningar mäter värdet i detta samarbete alltför ofta enbart pragmatiskt, i pengar.
Det är klart, vi ska inte vara naiva: varje medlemsland ser till sin egen ekonomiska nytta – och i ett vidare perspektiv är det odiskutabelt att euron har gagnat Finlands ekonomi – men är det så att Finland nu inte ser något mer i EU?
Var finns engagemanget för de europeiska värdena? För oss borde det handla om att ta ledarskap i ett socialt och jämställt Europa. Vi borde tala om utbildning, invandring och Europas ställning i världen. Vi borde kunna verka för konfliktlösning och ge tyngd åt klimatpolitiken.
Har vår regering tagit initiativ för att föra dialog och skapa nya mekanismer för att försvara rättsstaten? I dagens Europa är rättsstaten under hårt tryck, i länder som Polen och Ungern, men inte bara där. Vår europapolitik borde vara ett alternativ till de inkrökt nationalistiska inriktningar som bedövar många europeiska samhällen i dag.
Om två år tar Finland över ordförandeklubban i EU. Vi borde snarast möjligt få fram ett ambitiöst program som förbereder våra initiativ under ordförandeskapet.
I slutet av förra veckan höjde statsminister Stefan Löfven Sveriges Europaprofil med Göteborgsdeklarationen om de sociala rättigheterna. Det är den här typens proaktiva och positiva utspel jag saknar från Finlands sida.
Internationellt ser man med respekt på utbildningen i Finland. När kommer vår regering med ett aktivt utspel i likhet med Löfven och lyfter fram exempelvis den fria rörlighetens betydelse för studentutbytet och jämlika förutsättningar till utbildning?
Ärade talman,
Den andra faktorn som jag nämnde, var att regeringens sammansättning är en sak som i praktiken gör det svårt för Finland att ha en aktiv och innovativ profil.
Alla vet att det är svårt att köra bil med handbromsen på.
Vi vet vad Europaminister Sampo Terho och hans blå parti i grund och botten tänker om EU. Regeringens försäkran om en aktivare EU-politik klingar därför ihåligt. Det finns för många tysta nej i regeringskorridorerna – för att Finland alls ska framstå som en trovärdig innovativ aktör i EU:s kärna.
Senast har flera finländska europaparlamentariker kommit med hård kritik mot Finlands och europaministerns snäva syn på hur EU:s budget borde bantas ned, till följd av Brexit. Risken är att vi skjuter oss i foten genom att också kräva att kohesionsstödet ska minska – ett projektstöd som är en viktig resurs för exempelvis högskolorna i östra och norra Finland och andra regioner i Europas utkanter.
Vi ska heller inte glömma att EU från början också varit en viktig konstruktion för freden i Europa, Därför är det välkommet att Finland är med på ett konstruktivt sätt i diskussionerna om ett utvecklat EU-försvarssamarbete.
Ja – vi vill ha mer Europa, inte mindre. Vi vill ha fler ledare som vill försvara våra gemensamma värderingar, som vill respektera våra gemensamma avtal för människovärdet och som vill kämpa för att solidariteten mellan våra länder betyder någonting.
Bara ett sådant Europa är starkt nog att ta ledarplats globalt. Någonting som behövs nu mer än på länge, då vi ser ett mer inåtvänt USA. Det gäller fattigdomen i världen, klimatförändringen, konflikter och människor på flykt. Det är oerhört viktigt att Tyskland och Frankrike, men också vi andra, kan uppvisa ett ledarskap med stor EU-ambition. Finlands ordförandeskap skall tydligt visa detta.
