Jag tror att jag, bl.a. genom mina samhällsengagemang, besökt varenda kommun i Svenskfinland och nästan alla städer i landet i övrigt. Jag förstår att alla finländare inte har anledning eller tid att besöka samtliga finländska kommuner och städer, men en viss kunskap måste man ändå skapa om andra platser inom sitt eget land.
Från Helsingfors går idag fler dagliga direktflyg till Bangkok och Tokyo än Mariehamn. Det är bra att Asienstrategin, att binda ihop Asien och Europa via Helsingfors flygplats, har lyckats. Men, samtidigt har nya rutter och de billiga flygpriserna förändrat finländarnas resvanor där resorna verkar bli oftare, längre och utanför egna landets gränser.
Många unga finländare har därför bra koll på de senaste hipstercaféerna i Paris, men aldrig varit i Karis. Man reser till Bangkok två gånger per vinter, men har bara besökt Borgå två gånger i livet. Man reser till små franskspråkiga städer i kanadensiska Quebec för att ta del av den franska minoritetskulturen, men glömmer bort att också vårt eget land har städer med minoritetskultur.
Ganska ofta träffar jag finländare som aldrig varit på Åland eller besökt landets svensk- och tvåspråkiga kust, förutom Helsingfors. Om man aldrig besökt andra platser är det svårt att föreställa sig vardagen på olika ställen.
Den minskade lokalkännedomen gäller såklart inte bara Åland och Svenskfinland, utan hela landet. Men för en minoritet blir det mer påtagligt om majoriteten inte alls vet hur den verklighet som minoriteten lever i ser ut. Det här märks också i det politiska beslutsfattandet. Man talar gärna om att Finland är ett tvåspråkigt land, men då man sedan föreslår indragningar av tingsrätter och sjukhusavdelningar visar det att man inte vet hur det kommer påverka vardagen för svenskspråkiga i praktiken. Detta då man inte har tillräckligt mycket kännedom om den verkligheten.
Den minskade lokalkännedomen kommer inte bara via finländarnas ändrade resvanor utan också genom ett medialandskap i förändring. Runt om i landet fanns förr i tiden ett nätverk med korrespondenter. På Åland hade åtminstone HBL, YLE och HS egen korrespondent på hel- eller deltid. Inte längre. Då resurserna minskade var korrespondenterna bland det första som försvann. Finländarnas medievanor har också ändrat. Digitaliseringen har gjort att man idag kan ha tillgång till utländska stortidningar i sin helhet lika snabbt som den lokala tidningen. Konkurrensen om tidningsplatsen på frukostbordet och utrymmet i surfplattan har globaliserats och blivit mycket hårdare.
Kunskap om och insyn i omvärlden är viktigt, men inte på bekostnad av lokalkännedomen i det egna landet.
