Jag har många vänner i Katalonien. De har alla önskat att regionen ska få bli mer självstyrd och självständig, men självständighet har i sig aldrig tidigare varit ett självändamål. Idag dominerar de tankarna helt och man kan fråga sig varför läget har polariserats?
Jo, på grund av Spaniens och Madrids nonchalans mot regionen. Katalonien är självstyrt, men har inte samma grad av ekonomiska självstyrelse som till exempel Baskien och Navarra. Kataloniens strävanden handlade tills nyligen inte om självständighet, utan om att man skulle få behålla en större andel av de pengar som genereras i regionen, på samma sätt som Baskien. Katalonien utgör cirka 20 % av Spaniens ekonomi, är framgångsrikt och exportfokuserat.
Kataloniens äskanden har dock mötts av kalla handen och från Spaniens sida har man varit mycket motvillig att diskutera en utveckling av självstyrelsen. Bristen på dialog och bristen att vilja diskutera har skapat grogrunden för starkare separatism. Det gör att man nu är där man är, nästan vid vägens ände.
Saker har inte blivit lättare av dumma politiska uttalanden från betydande spanska politiker. För några år sedan tyckte dåvarande Europaparlamentets vice-talman Alejo Vidal-Quadras, från nuvarande regeringspartiet Partido Popular, att Spanien skulle sända in militär polis för att ta över den katalanska polisen och institutionerna i Katalonien.
Spaniens premiärminister Mariano Rajoy, Partido Popular, har varit tydlig med att Spaniens territoriella integritet måste förbli. Det här märks också i Spaniens utrikespolitik. Spanien är det enda betydande landet i Västeuropa som ännu idag inte erkänt Kosovos självständighet. Spanien har också följt med Skottlands folkomröstning om självständighet med förskräckelse och har i allmänhet alltid haft en njugg inställning till autonoma regioners direkta inflytande i Europeiska Unionen.
Det kommande försöket till en folkomröstning av självständighet är inte det första. År 2014 ordnades en sådan, men valdeltagandet var lågt och legitimiteten kunde ifrågasättas. Folkomröstningen gav ändå Barcelona mer legitima krav i förhandlingarna med Madrid. Men, i stället för förhandlingar inleddes en rättsprocess mot den dåvarande katalanska regeringschefen Artur Mas för ”konstitutionellt trots”. I mars i år kungjordes domarna som innebar att Artur Mas stängdes av två år från politiken. Det här gav självständighetsfrågan ytterligare kraft.
Spaniens konstitutionella domstol har förklarat folkomröstningen olaglig och inför söndagens omröstning har man beslagtagit valmaterial och stora mängder röstsedlar. Spansk polis har sänts till Katalonien och man har stängt ner hemsidor med information om folkomröstningen och arresterat katalanska tjänstemän.
De här hårda tagen är oproportionerliga och måste fördömas. Om man vill få respekt för domslut, måste man också respektera åsikts- och pressfrihet, grundläggande principer i demokratier. De här tuffa åtgärderna polariserar enbart situationen ytterligare, vilket är farligt. Om det inte finns politisk vilja från Madrid att lösa konflikten förtjänar Katalonien att få ordna en folkomröstning.
