Jamaicaregering väntar Tyskland

26.09.2017 kl. 15:09
För fyra år sedan var jag på plats i Berlin för att delta i det tyska liberala partiet FDPs valvaka i samband med valet till Förbundsdagen. Partiet ingick då som koalitionspartner i Angela Merkels andra regering och hade 93 riksdagsledamöter och fem ministerposter

Man hade dock haft en jobbig tid i regeringen och partiet kämpade i motvind i valkampanjen. Alla visste att det skulle gå dåligt för partiet, men ingen hade förväntat sig att det skulle gå så dåligt som det gick. Partiet tappade från 14,6 % till 4,8 % och föll under 5 %-spärren. Samtliga riksdagsledamöter föll ur och flera hundra personer blev av med jobbet den kvällen. Stämningen i salen påminde snarare om en väntsal till tandläkaren för rotfyllningar, än en valvaka. Det var en brutal kväll politiskt.

 

I söndags var det val i Tyskland igen. Den här gången hade jag inte möjlighet att vara på plats i Berlin, men stämningen måste ha varit den rakt motsatta på FDPs valvaka den här gången då partiet kom tillbaka med besked med 11 %. En av partiets mest prominenta politiker, Alexander Graf Lambsdorff, sa till mig efter förlusten 2013 att regera med Angela Merkel är som att regera med en svart änka. Man överlever inte politiskt. Det här fick tyska Socialdemokraterna känna av den här gången. Med bara drygt 20 % av rösterna gjorde partiet, efter att ha varit i koalition med Merkel, sitt sämsta valresultat någonsin. Valet blev inte heller en framgång för Merkels CDU. Även om CDU blev det klart största partiet tappade man stort från 41,5 % till 33 %. Det sammanlagda stödet för de två stora traditionella partierna, som på 1970-talet var 90 %, blev i söndagens val inte ens 55 %.

 

Ytterhögerpartiet Alternativ für Deutschland var valets största vinnare då de nu för första gången tar plats i Förbundsdagen. I och med det finns det för första gången sedan 1945 ett ytterhögerparti representerat i Tysklands riksdag. Stödet de fick, 13 %, var lite större än väntat. Partiet kommer skaka om det politiska Tyskland och den politiska debatten riskerar att fortsätta bli tuffare.

 

Regeringsbildningen kommer bli svår. Det finns egentligen enbart två alternativ till regeringar. Den ena möjligheten är att nuvarande, Grosse Koalition med Merkels CDU och Socialdemokraterna, fortsätter. Socialdemokraterna har dock sagt att de vill gå i opposition. Det gör i så fall att det i praktiken bara återstår ett annat alternativ, en så kallad Jamaicaregering (kallad så efter partiernas färger) med CDU (svart), FDP (gul) och Gröna (grön). Om det bara finns ett reellt regeringsalternativ kommer förhandlingarna bli jobbiga eftersom alla vet sitt pris. En sådan regering kommer inte heller att bli lätt att sy ihop p.g.a. stora skillnader i prioriteringarna mellan marknadsliberala FDP, miljöfokuserade gröna och konservativa CDU. Alla partier är EU-positiva, men skiljer sig mycket också i EU-politiken. FDP har tidigare öppet föreslagit att Grekland borde sparkas ur eurozonen. En sådan regering kan således bli slitsam för Merkels EU-ledarskap.

 

Å andra sidan är både FDP och Gröna dynamiska partier med duktiga partiledare som kan komplettera Merkel. En sådan regering kunde bli en positiv överraskning både för Tyskland och EU. Att CDU blev störst gör att Merkel kan fortsätta som förbundskansler, vilket är viktigt för stabiliteten i Europa. Angela Merkel behövs som ledare i världen och jag ser fram emot att hon kan fortsätta som förbundskansler
Mats Löfström

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00