Skarven

17.03.2017 kl. 13:54
Skarven har igen hamnat i rubrikerna i Österbotten. NTM-centralen i Egentliga Finland har beviljat Vasa stad tillstånd att skrämma bort 500 skarvpar och Malax-Korsnäs fiskeområde får olja ägg och skjuta 30 skarvar per år i tre års tid. Det goda i detta är att det äntligen ges tillstånd att göra någonting överhuvudtaget. Hittills har vi bara fått stå och se på då skarvkolonierna dammsuger vattnen på fisk och förstör de holmar där de bygger sina bon för årtionden framåt. Det som är mindre bra är att åtgärderna med största sannolikhet är otillräckliga för att stoppa skarvens framfart.

Skarvproblemet i Österbotten har existerat under hela min tid i riksdagen. Skarven symboliserar egentligen den skillnad som finns i hur vi ser på vår skärgårdsmiljö och vårt kulturlandskap. För fiskare, skärgårdsbor och sommargäster, dvs. de människor som levt längs den österbottniska kustremsan i hundratals år och varit med och skapat den unika miljö som vi har idag, är det en självklarhet att ingripa när en främmande och invasiv art som skarven förstör holme efter holme och dränerar våra fiskbestånd. För miljöskyddarna och miljöförvaltningen är människan den invasiva arten, och de ser det som sin plikt att skydda naturen från människan. Samma polarisering i våra synsätt finns också när det gäller att bevara den unika skärgårdsmiljön i övrigt. Skärgårdsborna vill fortsätta att vistas i skärgården och vårda den medan miljöskyddarna ser dem som ett hot. I grund och botten handlar det alltså om huruvida man ser människan som en del av naturen eller inte.

 

Legitimiteten i NTM-centralernas beslut ifrågasätts då det inte finns någon demokratisk styrning över dem. Varken kommunpolitiker eller rikspolitiker har något inflytande över NTM-centralerna. Också ministerierna har ytterst begränsade möjligheter att påverka besluten i dessa organ. NTM-centralernas verksamhet styrs av lagstiftningen. Medborgarna kan försöka påverka deras beslut antingen genom direkta kontakter eller genom att överklaga givna beslut i domstol. Problemet är att det inte finns någon som man kan utkräva politiskt ansvar av.

 

I och med den planerade landskapsreformen så upphör NTM-centralerna att existera. Största delen av deras nuvarande uppgifter överförs till de nya landskapen och det som är strikta myndighetsuppgifter överförs till en ny statlig myndighet som går under arbetsnamnet Luova. Den nya landskapsförvaltningen får förtroendevalda politiker, som i bästa fall kan påverka besluten om skarven. Förhoppningsvis förbättrar detta dialogen mellan befolkningen och myndigheterna. Åtminstone så kommer det att finnas någon som man kan utkräva politiskt ansvar av.

Mats Nylund

Gruppanföranden

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35