Ambitionsnivån är hög och allt detta har naturligtvis en prislapp, men faktum är att målen inte alls är orealistiska. Största delen av den förnyelsebara energin kommer från skogen som biprodukter av cellulosatillverkningen och åtminstone hälften av de förnyelsebara fordonsbränslena kommer att framställas av andra råvaror än trä. Utvecklingen går snabbt. Vi ser i Österbotten att växthusen idag värms upp med förnyelsebara och inhemska energikällor och brännoljan håller på att falla bort. LED-belysningen som sparar energi tar över i året-runt odlingar. Bussarna i Vasa börjar drivas med gas. Utvecklingen mot ökad användning av förnyelsebar energi kommer att gynna landsbygden för det är där som råvarorna finns. Dessutom har vi nordens ledande energikluster i vår region.
Där den nationella strategin för energi- och klimatpolitiken kommer ganska långt med konkreta förslag handlar den andra framtidsredogörelsen, Agenda 2030 för hållbar utveckling i Finland, om mera övergripande mål. I redogörelsen lyfts upp viktiga frågor som naturresursernas tillräcklighet, allas rätt till vatten, arbete och hälsa, med särskild fokus på kvinnors och flickors rättigheter. I redogörelsen kommer regeringen med många bra förslag om åtgärder för hur de globala målen skall uppnås. För Finlands del gäller det bland annat satsningar på förnybar energi och så kallad kretsloppsekonomi.
Både den nationella strategin för energi- och klimatpolitiken och Agenda 2030 handlar om stora helheter, som har inverkningar långt i framtiden. Det samma gäller den pinfärska försvarspolitiska redogörelsen som regeringen offentliggjorde i torsdags. För att uppnå de mål som regeringen kommit med i sina redogörelser, måste vi vara konsekventa och målmedvetna, och se till att ord och verklighet möts. Om långsiktiga mål ska uppnås så måste de förankras också hos de partier som för närvarande finns i opposition. Då krävs det att regeringspartierna lyssnar också på andra röster än de egna ledamöterna i riksdagen.
