Regeringens viktigaste mål, att öka antalet arbetsplatser och höja sysselsättningsgraden  till 72 procent, kommer inte att uppnås trots att konjunkturerna nu svängt till det bättre. Alla stora beslut som enligt sakkunniga skulle krävas för att nå dit har skjutits upp eller helt lagts på is. Det blev ingen förnyelse av arbetsmarknaden med större möjligheter att sluta lokala avtal. Det blev ingen förnyelse av familjepolitiken trots att det finns flera goda modeller som både skulle förbättra kvinnornas ställning på arbetsmarknaden och öka männens möjligheter att vara hemma längre med sina barn när de är små. Det blev inga modiga skattebeslut som skulle minska på det ytterst höga skattetryck vi har på arbete i Finland.

I stället får vi ett språkförsök som innebär att 2 200 elever i värsta fall inte kommer att läsa landets andra nationalspråk i skolan och därigenom starkt begränsa sitt framtida yrkesval. Finland ökar inte sin flyktingkvot trots att både minister Risikko och statsminister Sipilä föreslagit det. Är det rentav så att både Centerpartiet och Samlingspartiet ger Sannfinländarna små segrar i symbolfrågor för att hålla dem kvar i regeringen trots resultatet i kommunalvalet?

Jag har ända sedan regeringen tillsattes hävdat att den hade för få ministrar. Allt fler har sett detsamma och idag är det väl bara statsministern själv som tycker att det räckt med 14 ministrar. Jag välkomnar att vi får tre nya ministrar, även om anledningen till att beslutet kom nu snarare beror på Sannfinländarnas behov av en ministerpost till, än av omsorg om en god lagstiftning och politisk styrning. Den nya jord- och skogsbruksministern Jari Leppä känner jag väl eftersom vi arbetat tillsammans i riksdagens jord- och skogsbruksutskott i över tio år. Han är flitig, sakkunnig och lätt att samarbeta med. Han är själv aktiv jordbrukare och har en gedigen kunskap om både vår nationella lagstiftning och EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Jari Leppä är ett mycket gott ministerval.