Fullsatta fartyg viktigt för Finlands kommunikationer

04.08.2017 kl. 13:34

Den mest intensiva sommar- och reseperioden under året är förbi. Ett av två åländska passagerarrederier, Viking Line, visade i år en rekordstor passagerarsiffra för juli månad

Fartygen har varit fulla och för att få en hytt eller bilplats har hårdbevakning av hemsidan och hopp om avbokningar behövts ifall man inte bokat i tid. De som rest dagsturerna med Eckerö Linjen har också vittnat om väldigt mycket folk och fulla bildäck på flera turer. Det är så det ska vara. Det är på sommaren levebrödet för de isiga olönsamma midvintermånaderna ska förtjänas in.

Jag hoppas att de höga passagerarsiffrorna också resulterar i tillfredställande lönsamhet. Lönsamheten är nämligen inte bara viktig för rederiernas aktieägare, utan också för att man på sikt ska kunna ha råd att förnya tonnage och driva verksamheten. Utan den verksamheten stannar Ålands kommunikationer och utan den verksamheten stannar också en betydande del av Finlands utrikeshandelsinfrastruktur.

Finland är en ö i Europa och nästan 90 % av utrikeshandeln går med fartyg. Varje dag sker 60 % av Finlands styckegodsexport nere på färjornas bildäck. Utan färjorna skulle den finländska exporten vara dyrare och mindre konkurrenskraftig. Färjorna går enligt tidtabell, samma tid varje dag, nästan 365 dagar om året. Den regelbundna och pålitliga kommunikationslänken är så viktig för Finlands utrikeshandel att man kan tala om den som väg över vatten.

Trots att sjöfarten är kritisk kommunikations- och utrikeshandelsinfrastruktur för vårt land porträtteras rederierna ibland i debatten enbart som giriga mottagare av statsstöd i debatten. I synnerhet Hotell- och restaurangbranschens centralförbund MaRa har aktivt försökt sprida en sådan bild både i offentligheten och till politiker. Den bilden är varken rättvis eller sann.

De rederier som trafikerar under finländsk flagg tar del av ett nettolönesystem. Om Finland inte skulle ha systemet skulle det heller inte finnas färjor under finländsk flagg. Det här systemet brukar ibland kallas för sjöfartsstöd och bokförs som en kostnad i statsbokslutet på cirka 50 miljoner euro per år. I Sverige bokförs samma system inte alls som en kostnad. På samma sätt borde vi göra i Finland och det är något vi diskuterat med kommunikationsminister Anne Berner om.

Oavsett bokföringssätt borde kritikerna av systemet ställa sig frågan om 50 miljoner euro är mycket eller lite pengar för vad man får, fundera vad det betyder för hela samhällsekonomin samt jämföra vad annan infrastruktur kostar i samhället.

I Helsingfors och Esbo är man snart klar med en förlängning av metron. Byggnadskostnaden för 21 kilometer ny tunnelbana är uppe i 1,2 miljarder euro. Summan för nettolönesystemet som Viking Line, Silja Line, Eckerö Line och Finnlines tillsammans använder för att under ett helt år bedriva sjöfart under finsk flagg ger alltså omkring 916 meter ny metrotunnel, driften ej inkluderad. Det är inte heller gratis för samhället att upprätthålla olönsam nattågstrafik till norra Finland. Ändå är jag för att staten stöder metrobygget och tågtrafiken till nordligaste Finland. För bakom (nästan) alla utgiftsposter finns en tydlig och klar samhällsnytta.

Det är därför viktigt att sätta saker i perspektiv och sätta dem i relation till samhällsekonomin. Vi får inte låta populistisk avundsjuka, som ibland hörs i debatten, ta över landets kommunikationspolitik. I stället ska man glädjas åt rederiernas goda passagerarsiffror på sommaren som gör att de har råd att upprätthålla den olönsamma, men för Finland och Åland kritiska, trafiken under vintern.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35