Klimatavtalet från Paris är ambitiöst och kräver reella insatser, inte bara vackra tal och långa färgglada pappersstrategier, om vi ska nå målsättningarna. Och vi måste nå dem, för klimatets skull. Samhället och politiker behöver därför bli mycket mer konkreta gällande åtgärder, hur man mäter dem och inte minst hur man finansierar dem.
Fortum konstaterade att de skulle vilja se en värld utan statliga och regionala subventioner till förnyelsebar energi. I stället skulle de vilja se att priset på koldioxidutsläpp var så pass högt att det automatiskt tryckte bort de alternativ som släpper ut koldioxid. På ett teoretiskt plan har Fortum helt rätt. Ett globalt pris på utsläpp av koldioxid skulle lösa väldigt mycket av sig självt eftersom det skulle göra att kraftverk med stora koldioxidutsläpp snabbt skulle tappa konkurrenskraften mot bl.a. sol, vind och vatten. Eftersom det i praktiken skulle betyda att det var elkonsumenterna som skulle betala för omställningen (vilket man i.o.f.s. också gör idag, men via skatten och statliga subventioner) skulle det också skapa ett automatiskt tryck på att använda mindre el genom energisparande åtgärder. Sådana finns det gott om, inte minst att släcka lampan i de rum ingen är i.
Enda problemet är att det kommer att vara en mycket lång väg till att få ett globalt pris på koldioxidutsläpp. Det är inte omöjligt, men vägen dit är svår, krokig och lång. Inom EU har vi redan ett pris på koldioxid genom EU:s utsläppshandelssystem. Att göra en ambitiös revision av det samtidigt som EU-kommissionen skulle se på medlemsländernas användning av statliga subventioner skulle vara en bra början. Men det kommer ta flera år, och därför behövs också snabbare konkreta insatser både regionalt och nationellt.
Rent nationellt finns en hel del under beredning, inte minst berörande trafiken. Jag är själv med i den parlamentariska trafikpolitiska arbetsgruppen vars ena huvuduppdrag är att se på konkreta åtgärder för att minska utsläppen från trafiken. Gruppen kommer att komma med en halvtidsrapport i sommar. Trafiken är en stor utsläppskälla där insatser behöver göras för att vi ska uppnå klimatmålen. Tidigare i sommar sattes också den första eldrivna landsvägsfärjan in mellan Nagu och Pargas. El är utan tvekan framtidens drivmedel för landsvägsfärjor.
Finland bör också sätta ännu mer kraft på nordiskt samarbete. Den nordiska elmarknaden har varit en storsuccé som vi bör bygga vidare på. Nordiska ministerrådets tillsatta utredare Jorma Ollila, som kom med en intressant rapport för en vecka sedan, lyfter här fram flera konkreta saker.
Avslutningsvis under träffen med Fortum frågade jag hur de ser på tanken att använda Åland som testområde. Kunde man skapa win-win situationer för Åland, Finland och Fortum - i likhet med det som Ålands teknologicentrum lyft fram - frågade jag och bjöd samtidigt in dem till Åland. Tanken är nu att de ska komma till Åland för att ordna en öppen workshop i månadsskiftet augusti september för att utväxla idéer. Min förhoppning är att Åland aktivare skulle användas som testområde vilket skulle vara bra för klimatet och sätta Åland ännu mer på kartan. Förhoppningen är också att det kunde ge fler konkreta exempel på hur vi kan göra vår nödvändiga klimatomställning.
