Statens skärgårdsdelegation överlämnande på torsdagen det Skärgårdspolitiska programmet 2017-19 till jord- och skogsbruksminister Jari Leppä i riksdagen. Riksdagsledamot Stefan Wallin (Åbo) som också är medlem i delegationen var närvarande vid överräckningen. Han berömmer programmet för att på ett tämligen heltäckande sätt inringa både utmaningarna och de outnyttjade potentialerna i skärgården.

• Stora outnyttjade möjligheter finns ännu i skärgårdsturismen. Jag brukar leka med tanken vad som händer när exempelvis den växande, köpkraftiga, resebenägna kinesiska medelklassen på allvar upptäcker Finland och dess skärgård som resmål. För att maximera skärgårdens dragningskraft och kapacitet måste vi fortsättningsvis satsa tillräckligt på trafikförbindelserna och möjligheterna att utöva företagsamhet där, säger Wallin, som nämner öppnandet och utvecklandet av Örö för turismen som ett färskt exempel på hur man skall agera.

Wallin påminner om att fungerandre färje- och förbindelsebåtsförbindelser är helt centralt för att skärgården kan förbli bebodd och bevara sin dragningskraft. Han noterar med tillfredsställelse att hela skärgårsdelegationen enhälligt stött att förbindelsebåtstrafiken skall förbli avgiftsfri. Detta står också i det skärgårdspolitiska programmet.

• Bland åtgärdsförslagen vill jag speciellt nämna utredningen av förutsättningarna för dubbelkommunmedlemskap. Det skulle betyda att en person frivilligt kunde få en del av sin kommunalskatt kanaliserad till sin sommarkommun, där hen tillbringar en del av året och konsumerar kommunal service i. Idén är inte ny. Redan på 1960-talet föreslog kommunalrådet Rudin Eneberg från Korpo att alla sommarboende kunde betala en tolftedel av sin kommunalskatt till sommarkommunen. Andra modeller finns också och bör nu utredas. Hittills har skatteförvaltningen motsatt sig nytänkande i dessa banor. Nu i digitaliseringens tidevarv kan det inte vara raketvetenskap att hitta på ett fungerande system. Många sommargäster skulle garanterat ha lust att frivilligt stöda sin sommarkommun med sina egna skattepengar.

Andra föreslagna åtgärder i det skärgårdspolitiska programmet 2017-19 gäller bland annat skärgårdens ställning i regional- och kommunalpolitiken, tryggandet av basservicen, yrkesfisket, ett ökat boende i fritidsbostäder, fritidsboendets utvecklandet till permanent boende, kampen mot fästingproblemet samt skyddandet av vattendragen.