Det handlar om landskapen, dumbom

19.06.2017 kl. 08:14
Då Bill Clinton utmanade den sittande amerikanska presidenten George Bush var ett av hans interna budskap mot Bush att: Det handlar om ekonomin, dumbom. På samma sätt verkar resultatet av förra veckans regeringskris vara att: Det handlar om landskapen, dumbom.

Förslaget till landskaps- och vårdreform står inför helt avgörande veckor. Reformen kommer att skapa 18 stycken nya landskap i Finland. Landskapen blir en ny förvaltningsnivå som ska få direktvalda fullmäktigen och som ska få ansvar för bl.a. social- och hälsovård, räddningsväsendet och näringslivsutveckling. Den här nya förvaltningsnivån har varit en långvarig dröm för Centern i Finland. Man är dock det enda partiet i riksdagen som brinner för modellen.

 

Som statsministerparti, med skickliga ministrar och medarbetare, har man dock fått igenom förslaget i regeringen. Samlingspartiet, som aldrig varit entusiastiskt gällande landskapen, har köpslått om dem i utbyte mot valfrihet i vården, en samlingspartistisk dröm som Centern i sin tur inte är så entusiastisk över.

 

Efter byteshandeln är landskapen hela regeringens förslag och det enda som nu återstår är riksdagsbehandlingen. Om inte grundlagsutskottet har problem med landskapsmodellen kommer den att klubbas igenom eftersom regeringen har majoritet i riksdagen. Därför var det i statsministerns och Centerns intresse att regeringen kunde fortsätta. Av den anledningen var jag själv övertygad om att man till nästan varje pris som helst ville fortsätta, oavsett om Jussi Halla-Aho eller Sampo Terho skulle väljas till ny partiordförande i Sannfinländarna.

 

Dagen innan Sannfinländarnas partiordförandeval åt jag lunch med en sannfinländsk utskottsordförande. Han sa tydligt till mig att om Halla-Aho vinner så blir det opposition för gruppen. Han var helt säker på saken och stödde därför stabilitetens kandidat Terho. Inte ens han verkade dock ha varit insatt i de planer som sittande partiledare Timo Soini haft gällande att skapa en utbrytargrupp, något få verkar ha vetat, men som i efterhand ter sig rätt tydligt.

 

Lännen medias journalist Marko Junkkari skrev 10 dagar innan Sannfinländarnas partimöte om ett rykte om att Soini skulle samla en grupp på 20 ledamöter och lämna Sannfinländarna ifall Halla-Aho vann. Soini tog på ett ovanligt kraftigt sätt starkt avstånd från artikeln på sin blogg samma kväll. Han skrev att de som lämnar partiet är losers och att Judas (som i Bibeln förrådde Jesus) hängde sig själv.

 

Efter Sannfinländarnas partiordförandeval, där Halla-Ahos anhängare tog över partiet, konstaterade statsminister Juha Sipilä att han putsar sin kalender för tre dagar (för att hantera en potentiell kris). Efter att tillsammans med Samlingspartiets ordförande Petteri Orpo träffat Halla-Aho på måndag morgon konstaterar de i en koordinerad tweet att det inte finns förutsättningar för att samarbeta med Halla-Aho.

 

Jag utgår ifrån att statsministern var införstådd i Soinis planer. Frågan är om Orpo var det. Orpo tog nämligen i för både president och fosterland då han på en presskonferens konstaterade att synen på värderingar och EU inte möjliggjorde att regeringen fortsatte med samma bas. Ett dygn senare är Orpo med och ser till att Terho, som nyligen tyckt att man ska ordna en folkomröstning om EU-medlemskapet, fortsätter som EU-minister.

Den intressanta frågan är alltså vem som visste vad när, och om det ännu kommer få konsekvenser. Visste Orpo eller förberedde han sig på regeringsförhandlingar med SFP och KD, som skulle gjort att Samlingspartiet kunde få chans att göra ändringar i vårdreformen, ifall man bedömt att valfriheten blir svår att få igenom riksdagen.

 

Soini satt sig själv först den här gången och förhandlade fram en bra deal då 20 ledamöter fortsättningsvis ger fem ministerposter (lika många som Samlingspartiet, trots att de har 37 ledamöter). Sipilä garanterar med regeringsbasen att vård- och landskapsreformen nu rullar vidare (bara Samlingspartiet accepterar det).

Mats Löfström

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00