Reformförslaget i sin helhet är massivt, försenat och till vissa delar mycket kontroversiellt. Att man överlämnat delar till riksdagen vartefter, samt kompletterat lagförslagen efter hand gör det utmanande att överblicka hela reformförslaget på nästan 1500 sidor. Riksdagens grundlagsutskott har sammanträtt 12,5 timmar den här veckan och tre andra riksdagsutskott arbetar också för fullt med reformen.
Vårdreformens bieffekter på Åland är betydande, och måste hanteras. Den modellen man gått inför, att föreslå 18 nya landskap som vårdupprätthållare och finansiera dem genom höjd statsskatt, passar helt enkelt inte så bra ihop med Ålands ekonomiska självstyrelsesystem. Lagberedningsprocessen, där statsförvaltningen försökt utarbeta lösningar på de åländska bieffekterna, får inga stilpoäng eftersom arbetet kommit igång allt för sent. Man har för sent, trots tidiga och flera varningssignaler från åländsk sida, insett hur svåra de åländska bieffekterna är att lösa i praktiken. Främsta anledningen till det tror jag att har att göra med att vårdreformens beredning överlag varit mycket komplicerad och snabb, är enormt stor och varit under ett hårt partipolitiskt tryck samtidigt som det skett flera samhällschocker och resurserna – både de politiska och administrativa – varit pressade. Dessutom har en del av statsförvaltningens Ålandsspetskompetens varit uppbunden till självstyrelserevisionsarbetet.
Det är därför viktigt att man noggrant tar lärdomar från den här processen, vilket jag upplever att man gjort och gör. Processerna har snabbt förbättrats och man har bett om ursäkt för att den tidigare kommunikationen med Åland gällande beredningen av reformen varit bristfällig. Hade den utredningsman Åland begärt kring reformen tillsatts hade man sannolikt inte nu behövt arbeta under denna tidspress. Nu behöver huvudfokus ändå vara på att hitta de fungerade lösningar som ännu saknas.
Det föreslagna Ålandsavdraget löser en huvudkomponent av vårdreformens bieffekter. Åtgärder för att kompensera Åland i och med ändringar gällande kommunernas andel av samfundsskatten, har också förberetts. Det som framförallt nu återstår att lösa är skattegottgörelsen, flitpengen, som är en ytterst viktig del i det ekonomiska självstyrelsesystemet då den har en sporrande effekt som gör att det finns en korrelation mellan åländskt flit och de pengar Åland får tillbaka.
Den lösningen man nu föreslår är tänkt att vara temporär tills att den nya självstyrelselagen träder i kraft. Den gör att flitpengen i praktiken blir kvar precis som förut, men rent självstyrelsepolitiskt innebär förslaget en (temporär) maktförskjutning från Ålandsdelegationen till riksdagen. Det är problematiskt.
Det bästa skulle vara att i stället föreslå en ändring av självstyrelselagen i brådskande ordning. Det skulle göra att dagens självstyrelsestruktur också kvarhålls tills att den nya självstyrelselagen träder i kraft. Jag har till regeringen framfört att jag skulle önska att man bland riksdagsgrupperna nu snabbt skulle sondera möjligheten till att i brådskande ordning, med lagtingets bifall, ändra självstyrelselagen. Realpolitiskt och tidtabellsmässigt är det inte oproblematiskt, men det skulle vara den mest naturliga lösningen och en lösning som garanterat respekterar självstyrelselagen.
