Sannfinländarna har än så länge, med bara ett undantag, enhälligt röstat med regeringens alla förslag i riksdagen. Debatten inför vissa omröstningar har dock visat på betydande sprickor i partiet. Här verkar Soinis ledarskap ha gjort att de missnöjda nöjt sig med att bara knyta näven i fickan. En förutsättning för att en regering ska fungera är att riksdagsledamöterna godkänner överenskomna kompromisser, men kommer Soinis efterträdare lyckas hålla leden enade.
Sannfinländarna har behövt svika många viktiga vallöften. Perspektivet ändras då man behöver ta ansvar. Det har man sett på Soini och de övriga i partiets ledarskap. Den stora frågan är dock hur stor del av Sannfinländarnas fotfolk som accepterat den realiteten och om de är redo att fortsätta svälja beska piller för att få sitta i regeringen.
Svaret på den frågan får vi i Jyväskylä. I ordförandevalet har sex kandidater ställt sig till förfogande. Till skillnad från de flesta andra partier har Sannfinländarna inga på förhand utsedda delegater. I Sannfinländarna har alla partimedlemmar som kommer på plats en röst vardera. Det här gör utgången av valet helt oviss eftersom man inte vet vilka av partimedlemmarna som kommer.
Det här gör valet nervöst, vilket märks i riksdagen. De flesta av mina sannfinländska kollegor säger att det kommer att bli mycket jämnt. Flera tror att det kommer att bli en andra omgång där Leena Meris, den av kandidaterna som tippas att bli trea, röster från första omgången kommer avgöra den slutliga utgången mellan Jussi Halla-Aho och Sampo Terho. Halla-Aho är outsidern, medan Terho har stöd av det sannfinländska partietablissemanget. Om det är till fördel eller nackdel vågar ingen tippa.
Ännu mer intressant är vad som händer efter Sannfinländarnas ordförandeval. En av de starka krafterna i Samlingspartiet, Jan Vapaavuori, har sagt att det inte är möjligt för Samlingspartiet att regera med Sannfinländarna om Jussi Halla-Aho blir vald. Om Halla-Aho blir vald finns tre scenarior; 1. Det fortsätter ändå som tidigare, 2. Regeringen ombildas med nya partier, eller 3. Det blir nyval.
Nyval är verkligen inte troligt, men kan inte uteslutas. Det kommer att bero på Samlingspartiet och om de vill ha nyval. Om Samlingspartiet inte vill medverka i en ny regering kommer det sannolikt bli omöjligt att få ihop en annan parlamentarisk majoritet, utan val.
En ombildning är inte heller enkel, men inte omöjlig. Centern och Samlingspartiet har tillsammans 86 riksdagsledamöter. Svenska riksdagsgruppen och KD, som ligger närmare regeringens ekonomiska politik, skulle tillsammans ge en regering med Centern och Samlingspartiet 101 platser. Det är en minimalt smal bas, men inte omöjlig. För att en sådan bas ens teoretiskt skulle vara möjlig skulle dock flera kursändringar behövas i regeringsprogrammet. De kursändringarna är ändå knappast omöjliga eftersom de inte framförallt skulle beröra ekonomin, som är viktigast för statsminister Juha Sipilä.
Halla-Aho har sagt att han vill byta ut Soini som utrikesminister, men inte själv ingå i regeringen då han inte är riksdagsledamot. Han vill leda partiet från Europaparlamentet. Det kommer dock i praktiken vara svårt. Terho är således receptet för att regeringen ska kunna fortsätta som nu, vilket regeringen bäddat för, även om frågetecken också finns med honom.
Landets politiska ögon är riktade på Sannfinländarnas partikongress i Jyväskylä den 10-11 juni.
