Finlands och Ålands EU ordförandeskap 2019

22.05.2017 kl. 11:30



EU frågorna har hamnat rätt mycket i skymundan i den finländska politiska debatten det senaste året

För två år sedan satt riksdagens stora utskott – som ansvarar för EU frågorna – i extrainsatta möten på helgerna då den grekiska skuldkrisen var som mest akut. Stora skaror journalister väntade utanför mötesrummet för att intervjua finansministern, statsministern och stora utskottets medlemmar.

I fredags hade stora utskottet återigen Grekland på agendan för att diskutera läget inför Eurogruppens möte i Bryssel idag. Krisen är inte längre akut, men Grekland är fortfarande i ett åtgärdsprogram och i ett allvarligt läge. Dagens möte mellan finansministrarna kommer diskutera hur åtgärdsprogrammet framskrider och hur man kan lätta på Greklands skuldbörda, alltså ett mycket viktigt möte. Trots det väntade inte en enda journalist utanför utskottets mötesrum i fredags. Det hade knappast med det vackra vädret att göra, utan om att EU frågorna helt enkelt hamnat ganska långt ner på prioriteringsordningen i den finländska samhällsdebatten. Vård- och landskapsreform och ekonomin dominerar totalt och det syns både i det politiska samtalet och i media. Inte ens sannfinländarna verkar längre genuint brinna över att diskutera EU frågor.

Det är bra att polariserande EU-frågor inte längre dominerar den finländska debatten, men det betyder inte att vi inte skulle behöva en EU-debatt i Finland, för det skulle vi. Frankrikes nye president Emmanuel Macron kommer vilja återskapa det traditionellt starka kittet mellan Frankrike och Tyskland som lett EU framåt. Då gäller det för oss och övriga nordiska och baltiska EU-länder att vara med och påverka och inte sitta på åskådarläktaren. Det är nu läge att lyfta fram och börja driva hur vi önskar att EU ska utvecklas.

En prioritet för Finlands del borde vara EU-kommissionens roll i praktiken i framtiden. EU-kommissionen har alltid varit små medlemsländer, som Finlands, bästa vän i EU. Som försvarare av fördragen har de haft i uppgift att se till hela EU:s intresse, inte bara de stora medlemsländerna. En fungerande, stark och operativ EU-kommission är därför i Finlands intresse. Samtidigt är det viktigt att att EU-kommissionen inte byråkratiserar bort sig. I EU-kommissionen finns tjänstemän som allt för länge suttit i Bryssels korridorer och som glömt bort hur den riktiga världen ser ut. Då maktfullkomliga tjänstemän driver sina egna agendor skadar det EU:s legitimitet. Av den anledning behövs ett starkare politiskt och kollegialt ledarskap i EU-kommissionen. Här har partipolitiseringen av EU-kommissionen inte varit till nytta, och det måste man ta lärdom av då nästa kommission ska utses.

Nästa EU-kommission kommer utses samma år som Finland är ordförande för EU:s ministerråd. Finland skulle alltså ha alla möjligheter att axla ett utvecklingsarbete, och ta en starkare koordinerade roll för de nordiska och baltiska länderna, om man skulle önska. Det gäller att Finland använder ordförandeskapet år 2019 aktivt och vi borde därför sätta ännu mer politisk kraft i planeringen redan nu.

Ordförandeskapet ger också möjligheter för Åland att synas och kunna påverka mer. De möjligheterna ska vi ta vara på. Min förhoppning är också att ett av ministerrådsmötena fysiskt skulle förläggas till Åland, något jag har föreslagit för statsrådets kansli. Att få transport och energiministerrådet (med tanke på sjöfarten och Åland som möjligt energitestområde), jord- och fiskeriministerrådet (småskaliga livsmedelsklustret) eller, varför inte, utrikesministerrådet (Ålands internationella status) skulle vara en fjäder i hatten för Åland och stärka Ålands position på EU kartan.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35