För två år sedan satt riksdagens stora utskott – som ansvarar för EU frågorna – i extrainsatta möten på helgerna då den grekiska skuldkrisen var som mest akut. Stora skaror journalister väntade utanför mötesrummet för att intervjua finansministern, statsministern och stora utskottets medlemmar.
I fredags hade stora utskottet återigen Grekland på agendan för att diskutera läget inför Eurogruppens möte i Bryssel idag. Krisen är inte längre akut, men Grekland är fortfarande i ett åtgärdsprogram och i ett allvarligt läge. Dagens möte mellan finansministrarna kommer diskutera hur åtgärdsprogrammet framskrider och hur man kan lätta på Greklands skuldbörda, alltså ett mycket viktigt möte. Trots det väntade inte en enda journalist utanför utskottets mötesrum i fredags. Det hade knappast med det vackra vädret att göra, utan om att EU frågorna helt enkelt hamnat ganska långt ner på prioriteringsordningen i den finländska samhällsdebatten. Vård- och landskapsreform och ekonomin dominerar totalt och det syns både i det politiska samtalet och i media. Inte ens sannfinländarna verkar längre genuint brinna över att diskutera EU frågor.
Det är bra att polariserande EU-frågor inte längre dominerar den finländska debatten, men det betyder inte att vi inte skulle behöva en EU-debatt i Finland, för det skulle vi. Frankrikes nye president Emmanuel Macron kommer vilja återskapa det traditionellt starka kittet mellan Frankrike och Tyskland som lett EU framåt. Då gäller det för oss och övriga nordiska och baltiska EU-länder att vara med och påverka och inte sitta på åskådarläktaren. Det är nu läge att lyfta fram och börja driva hur vi önskar att EU ska utvecklas.
En prioritet för Finlands del borde vara EU-kommissionens roll i praktiken i framtiden. EU-kommissionen har alltid varit små medlemsländer, som Finlands, bästa vän i EU. Som försvarare av fördragen har de haft i uppgift att se till hela EU:s intresse, inte bara de stora medlemsländerna. En fungerande, stark och operativ EU-kommission är därför i Finlands intresse. Samtidigt är det viktigt att att EU-kommissionen inte byråkratiserar bort sig. I EU-kommissionen finns tjänstemän som allt för länge suttit i Bryssels korridorer och som glömt bort hur den riktiga världen ser ut. Då maktfullkomliga tjänstemän driver sina egna agendor skadar det EU:s legitimitet. Av den anledning behövs ett starkare politiskt och kollegialt ledarskap i EU-kommissionen. Här har partipolitiseringen av EU-kommissionen inte varit till nytta, och det måste man ta lärdom av då nästa kommission ska utses.
Nästa EU-kommission kommer utses samma år som Finland är ordförande för EU:s ministerråd. Finland skulle alltså ha alla möjligheter att axla ett utvecklingsarbete, och ta en starkare koordinerade roll för de nordiska och baltiska länderna, om man skulle önska. Det gäller att Finland använder ordförandeskapet år 2019 aktivt och vi borde därför sätta ännu mer politisk kraft i planeringen redan nu.
Ordförandeskapet ger också möjligheter för Åland att synas och kunna påverka mer. De möjligheterna ska vi ta vara på. Min förhoppning är också att ett av ministerrådsmötena fysiskt skulle förläggas till Åland, något jag har föreslagit för statsrådets kansli. Att få transport och energiministerrådet (med tanke på sjöfarten och Åland som möjligt energitestområde), jord- och fiskeriministerrådet (småskaliga livsmedelsklustret) eller, varför inte, utrikesministerrådet (Ålands internationella status) skulle vara en fjäder i hatten för Åland och stärka Ålands position på EU kartan.
