Halvtidsgenomgång

29.04.2017 kl. 06:54
I måndags och tisdags samlades regeringen till en halvtidsgranskning i Villa Bjälbo. Riksdagsperioden passerade för två veckor sedan halvtid, vilket betyder att ett och ett halvt år av effektiv arbetstid i praktiken återstår för regeringen innan nästa riksdagsval.

Regeringsperiodens inledning har präglats av en överoptimistisk tro på att system som fungerar i näringslivet, automatiskt fungerar lika i politiken. Då regeringen tillträdde valde man att ta med bara tre partier, för att den interna dynamiken skulle bli enklare. Den föregående periodens sexpartiregering hängdes ut som skräckexempel. Läckor plågade den förra regeringen, det fanns för mycket ”fett” i strukturerna, för många ministrar (17 stycken) och för många specialmedarbetare och statssekreterare. För många kockar som gjorde att förra regeringen inte fick något alls till stånd, sa man.

Juha Sipilä ville därför ha 12 ministrar. Det blev till sist 14 ministrar som inledde perioden med att inte göra ett ”vanligt” regeringsprogram, utan ett strategiskt program, som man inte skulle vara ”fastlåst” i. Ministrarna inledde perioden med att sitta första månaden i ett kontorslandskap. ”Ena resultat eller så avgår regeringen”, sa Sipilä då han själv skruvade upp förväntningarna. Det var dags för nya arbetssätt. Redan på två månader skulle det första projektet vara klart, ett ambitiöst samhällsfördrag.

Har regeringen då lyckats? Det korta svaret är nej. Personligen tycker jag att mycket av den ekonomiska politiken i regeringsprogrammet är bra. Problemet är att man inte lyckats förverkliga det.

Varför har man då inte lyckats? Trots att regeringen består av tre partier har olikheterna och prioriteringarna varit så olika. Arbetet har varit tungrott och man har varit precis lika ”fastlåst” i regeringsprogrammet som tidigare regeringar. Läckorna som plågade förra regeringen har funnits också i denna. Läckorna kring Anne Berners trafikreform var så specifika att de avsiktligt måste ha läckts, av regeringskollegor, för att skada henne och reformen.

14 ministrar har inte räckt. Arbets- och justitieminister Jari Lindström har varit sjukledig på grund av för hög arbetsbörda. Jari Lindström har inte bara haft två hela ministerier, han har också haft tre EU-ministerråd. Den höga arbetsbördan har gjort att Finlands EU-arbete i praktiken nedprioriterats, och det gäller inte bara Lindström. De få specialmedarbetarna har gjort att ”rören” in i ministerierna varit för smala för att fungera optimalt. Dessutom tog statsministern själv ägaransvarsfrågorna till sitt bord. De frågorna är ofta politiskt gift. Den här perioden har inte varit ett undantag (Tänk Talvivaara-Terrafame).

Dessutom har man haft en överoptimistisk tidtabell. Hur tänkte man lyckas få näringsliv och tre centrala fackliga organisationer med på ett samhällsfördrag på bara två månaders tid? Jo, genom hot och utpressning, vilket man försökte. Facken valde dock att syna korten, och det visade sig att regeringen bluffade. Det skulle ha funnits förutsättningar att lyckas om regeringen inte gått in som elefant i en porslinsaffär, vilket är synd. För arbetsmarknadspolitiken behöver verkligen moderniseras.

Den tumvante som blev kvar av samhällsfördraget, som blev omdöpt till konkurrenskraftsavtalet, är inte tillräckligt för att lyfta Finlands ekonomi eller för att uppfylla regeringsprogrammet. Trots det presenterade regeringen inga nya arbetsmarknadspolitiska åtgärder i samband med halvtidsgranskningen. Vård- och landskapsreformen och Sannfinländarnas ordförandeval hänger som mörka moln. Tre nya ministrar ökar handlingskraften, vilket är bra, men tiden börjar bli knapp att hinna använda den.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om äldreomsorgen

Det är uppfriskande att oppositionen också intresserar sig för politiska substansfrågor som direkt berör medborgarnas vardagliga liv. Äldreomsorgen är utan tvekan en sådan. Äldreomsorgen är ändå mindre lämplig som föremål för en interpellation eftersom den är en gemensam angelägenhet för regeringen och hela riksdagen, och inte minst för kommunerna där oppositionen här i riksdagen bär samma ansvar som regeringspartierna.
29.09.2009 kl. 15:15

Remissdebatt om budgetförslaget för 2010

Minns någon en statsbudget som alla skulle ha varit helt tillfreds med? Knappast. Oppositionen hittar alltid stora brister i budgetförslagen och regeringspartier hittar mindre brister. Knappast har det ens funnits någon finansminister som skulle ha varit helt nöjd med alla detaljer. Det hör till sakens natur, eftersom varje budget är en balansgång och pengarna aldrig räcker till.
15.09.2009 kl. 16:05

Statsrådets redogörelse om mänskliga rättigheter

För att Finlands människorättspolitik utåt ska vara trovärdig gäller den gamla goda visdomen att det gäller att först sopa rent för egen dörr. Svenska riksdagsgruppen välkomnar därför att denna fjärde redogörelse också täcker respekten för de mänskliga rättigheterna och grundläggande fri- och rättigheterna i det egna landet.
09.09.2009 kl. 15:00

Responsdebatt om statsrådets långsiktiga energi- och klimatstrategi

Utmaningarna har växt ytterligare för regeringens långsiktiga energi- och klimatstrategi under vintern och våren. Den ekonomiska nedgången har ytterligare försämrat ekonomin och därmed också höjt ribban en aning för ekonomiska satsningar på klimatpolitiken.
17.06.2009 kl. 15:45

Statsministerns upplysning om det ekonomiska läget

Det är minsann inget lätt jobb att sköta Finlands ekonomi i dagens situation. Det är osäkert och det är snabba förändringar som gör det nästan omöjligt att förutspå den ekonomiska utvecklingen.
17.06.2009 kl. 11:15

Responsdebatt om redogörelsen om Finlands säkerhets- och försvarspolitik

Svenska riksdagsgruppen har många gånger framhållit att EU är den samarbetsram inom vilken Finland ska stärka säkerheten såväl i Europa som ur ett globalt perspektiv. Säkerheten och stabiliteten i EU och övriga Europa stärks genom den mångomtalade solidaritetsklausulen.
16.06.2009 kl. 13:55