Enligt den gällande lagstiftningen är en betalningsanmärkning i kraft huvudsakligen två till fyra år. Betalningsanmärkningarna kan vara i kraft i flera år även efter att den fordran som orsakat anteckningen har betalats. Att små betalningsförsummelser stämplar människor i åratal är oskäligt och går emot den allmänna rättskänslan. Betalningsanmärkningar förhindrar bland annat beviljandet av bostadslån och hemförsäkring, införskaffandet av kreditkort och att köpa på avbetalning. Anmärkningarna leder även till andra negativa ekonomiska dynamiska effekter.

Vi måste ändra på samhällets synsätt på att ha betalningssvårigheter. Skammen över att ha ekonomiska problem leder till att personer med skuldproblem inte vågar eller vill söka hjälp. Istället för att misstagen lämnar oskäliga, åratal giltiga negativa betalningsanmärkningar i ett register borde vi koncentrera oss på att hjälpa våra överskuldsatta medborgare.

I värsta fall förorsakar betalningsstörningar utslagning och en skuldspiral, som även blir dyrt för samhället. I Finland har vi tiotusentals utslagna unga. Våra ungdomar är vår framtid, men samtidigt finns det en oro hos ungdomarna inför framtiden. Den oro betalningsstörningarna medför är ett orosmoment som enkelt kunde avlägsnas.

Vi borde koncentrera på att hjälpa överskuldsatta framåt i livet istället för att gräva deras grop ännu djupare. Med att väsentligt förkorta giltighetstiden för anmärkningarna kan vi på ett konkret sätt stöda medborgare med ekonomiska problem.

Jag understöder även tanken på ett positivt kreditregister. I de flesta europeiska länder finns redan ett positivt kreditregister. I Sverige är positiva kreditupplysningar tillgängliga för alla. Finland borde ta exempel av Sverige och möjliggöra ansvarsfull kreditgivning samtidigt som överskuldsatta medborgare stöds.

Personligen har jag kommit i kontakt med problematiken kring betalningsstörningar då jag under min studietid arbetade på en banks juridiska avdelning med bland annat indrivning. Det var tråkigt att se hur relativt små försummelser ofta ledde till överskuldsättning och hur betalningsstörningar påverkade vardagen negativt för många på många olika sätt.

Under de senaste två åren har jag diskuterat dessa frågor med kolleger över partigränserna och med flera sakkunniga och upplever att det finns en vilja att ta tag i dessa saker. Jag har nyligen ställt ett skriftligt spörsmål om betalningsstörningarnas giltighetstider och om att införa ett positivt kreditregister. Svaret på spörsmålet tyder på att regeringen inte fullt ut förstått problematiken kring dessa frågor. I svaret konstaterades ändå att vid halvtidsöverläggningarna i Sipiläs regering behandlas olika lösningsmodeller för att utveckla ställningen för gäldenärer med betalningsstörningar. Det återstår att se vad detta betyder i praktiken. Jag kommer att fortsätta arbeta för att få bort skammen över att ha betalningsstörningar och för att hjälpa våra överskuldsatta medborgare framåt i livet.