Frågan är vad som driver människorna bakom dessa fruktansvärda dåd och hemska attacker på oskyldiga. Attacker på det öppna samhället som gör att man känner både bestörtning och sorg. Den här typens händelser skapar en känsla av osäkerhet och rädsla i samhället. Vi får dock inte låta oro och rädsla ta över våra liv, för då har de som utför den här typens dåd vunnit.
Det är inte helt lätt att försvara ett öppet samhälle då vanliga lastbilar börjar användas som vapen, men mycket görs redan och måste fortsätta göras för att förhindra dåd. Vi måste försöka förstå mönster och drivkraften bakom dåden för att kunna förhindra att sådana alls uppkommer. Vi behöver också se till att de myndigheter som arbetar med den inre säkerheten, inte minst polis och gränsbevakning, har tillräckliga resurser. Poliskåren och gränsbevakningsväsendet gör ett otroligt viktigt arbete med mycket stor yrkesskicklighet. Men de behöver tillräckliga resurser för att kunna göra sitt jobb. Den finländska poliskåren och gränsbevakningsväsendet har fått se resurserna nedskurna de senaste åren. Det finns inte utrymme för mer nedskärningar, i stället behövs tilläggssatsningar.
Redan innan händelsen i Stockholm hade poliser med automatvapen utplacerats på Helsingfors Vanda flygplats. Skyddspolisen, en annan polisiär gren som gör ett viktigt (och mycket professionellt) arbete – i det tysta, har fått mer resurser de senaste åren. De övervakar bl.a. misstänkta radikaliserade krafter. Det finns frivilliga krigare också från Finland, om än inte i så stort antal som från Sverige, som rest till krigsplatser för att strida.
Händelsen i Stockholm kommer skynda på diskussionen angående förnyelse av spaningslagarna. Skyddspolisen i Finland har idag inte möjlighet till samma elektroniska spaning som man har i Sverige, där man för några år sedan godkände den s.k. FRA-lagen. Enligt min mening behöver den finländska Skyddspolisen få samma möjligheter till elektronisk spaning som den svenska, även om frågan inte är helt oproblematisk. Noggranna avvägningar måste göras så att man får fast misstänkta, utan massövervakning av oskyldiga. Därför kommer en politisk översyn för att minimera risken för missbruk att behövas. Förslaget behöver också en bred uppbackning, inte minst för att grundlagen sannolikt kommer behöva ändras. Det är också viktigt att understryka att händelsen i Stockholm inte är det som gjort att diskussionen om spaningslagen kommit upp. Händelsen i Stockholm visar dock varför det är skyndsamt med att förnya lagen.
Så kallade ensamvargar, som agerar på egen hand, kan dock vara svåra att upptäcka också med spaning. Det visade Breiviks dåd i Norge och det visar de skolskjutningar som skett i Finland, även om polisen också lyckats stoppa planeringen av olika dåd.
I arbetet att stoppa ensamvargar har ett aktivt medborgarsamhälle en viktig uppgift. Genom att inte låta människor trilla utanför familjers och civilsamhällets skyddsnät och genom att vi människor tar hand om varandra och inte lämnar någon ensam kan vi minimera risken att ensamvargar skapas. Här kan var och en fortsätta göra en viktig insats genom att upprätthålla ett öppet sinne, vara medmänsklig, omtänksam och en god vän. Samhället får så klart inte vara naivt, men inte heller gripas av panik. Mitt djupa deltagande i sorgen hos de drabbade och deras familjer i det fruktansvärda dådet i Stockholm.
