Respekt och förtroende

04.03.2017 kl. 07:51
Respekt och förtroende

Det är rätt sällan jag tar till kraftiga ord eftersom man inte ska missbruka sådana. Dessutom får de bättre effekt om man använder dem sparsamt. Efter att ha skummat den över 1000 sidor långa propositionen om vård- och landskapsreformen och kommit till sidan 656 kom jag dock till ett tillfälle då många kraftiga ord behövde användas. I propositionen stod, helt utan förvarning, att klumpsumman skulle sänkas till 0,34 % för att inte Åland ska bli överkompenserat genom det tilltänkta Ålandsavdraget. Värt att poängtera är att en ändring av klumpsumman kräver lagtingets bifall och att ingen talat om nivåerna med Åland!

 

Själva Ålandsavdraget är en fungerande lösning för att neutralisera vård- och landskapsreformens effekter, i ett svårt läge. Det möjliggör att andra avdrag, som bara finns på Åland, också kan bli kvar. Det är dock viktigt att minnas att Ålandsavdraget aldrig handlat om självstyrelseutveckling, det är Ålandskommitténs ansvar. Ålandsavdraget handlar enbart om att neutralisera vård- och landskapsreformen.

 

Att klumpsumman behöver justeras om man inför Ålandsavdraget har varit klart. Om man bortser helt från skattegottgörelsen skulle Ålandsavdraget i kombination med dagens klumpsumma innebära att Åland skulle få nästan 60 miljoner euro per år mer i handen. Det skulle vara helt fantastiskt, men är tyvärr inte realistiskt, vilket gör att avräkningsgrunden behöver justeras.

 

Jag har dock konstaterat att det uppkomna läget skulle ge en utmärkt möjlighet att samtidigt höja klumpsumman i praktiken, även om det inte skulle handla om 60 miljoner euro. Men för att något överhuvudtaget ska kunna ändra behövs diskussioner med självstyrelsens organ. Här har det nu brustit.

 

I torsdags efter riksdagens frågetimme stod vi med statsminister Juha Sipilä, finansminister Petteri Orpo och Ålandsminister Anne Berner och undrade hur det kunde ha gått så här. Det är aldrig roligt att politiskt stå med byxorna nere, men det gjorde vi. Ministrarna var lika ovetande som jag.

 

Igår morse kl. 8 hade jag ett snabbinkallat möte på finansministeriet med statssekreterare Martti Hetemäki och andra tjänstemän. Det var konstruktivt och bra, som det brukar vara med Hetemäki. Vi var överens om att det här har gått galet (och för snabbt) och att omedelbara åtgärder behövs för att hantera läget samt att återskapa respekt och förtroende.

 

Generellt behöver kommunikationen bli bättre. En grundlig genomgång gällande förslaget om Ålandsavdraget och klumpsumman behöver också göras. Landskapsregeringens tjänstemän måste grundligt få räkna igenom alla siffror och lyfta upp eventuella frågor och svårigheter, för att lösas. Därefter behöver självstyrelsens politiker diskutera och fatta gemensamma beslut med rikets politiker om den lösning man vill gå inför.

 

Vid sidan av klumpsumman och tekniska detaljer finns det, enligt mig, två stora öppna frågor gällande Ålandsavdraget. Det ena är skattegottgörelsens framtid. Det andra är att Ålandsavdraget behöver få ett liknande skydd som klumpsumman. På så vis skulle inte finansministeriet ensidigt till regering och riksdag kunna föreslå ändringar som skulle göra att Åland förlorar pengar.

 

Relationerna mellan riket och Åland är idag på den lägsta nivån på väldigt länge, eftersom torsdagens proposition var respektlös mot självstyrelsen. Vi behöver därför återbygga förtroendet, vilket vi också var överens om med Martti Hetemäki. I det hänseendet har jag all respekt för Hetemäki och jag vet att han kommer göra allt för att leverera sin del. Jag ska leverera min. Som ett steg i detta ser jag fram emot att Hetemäki snart besöker Åland.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00