Respekt och förtroende

04.03.2017 kl. 07:51
Respekt och förtroende

Det är rätt sällan jag tar till kraftiga ord eftersom man inte ska missbruka sådana. Dessutom får de bättre effekt om man använder dem sparsamt. Efter att ha skummat den över 1000 sidor långa propositionen om vård- och landskapsreformen och kommit till sidan 656 kom jag dock till ett tillfälle då många kraftiga ord behövde användas. I propositionen stod, helt utan förvarning, att klumpsumman skulle sänkas till 0,34 % för att inte Åland ska bli överkompenserat genom det tilltänkta Ålandsavdraget. Värt att poängtera är att en ändring av klumpsumman kräver lagtingets bifall och att ingen talat om nivåerna med Åland!

 

Själva Ålandsavdraget är en fungerande lösning för att neutralisera vård- och landskapsreformens effekter, i ett svårt läge. Det möjliggör att andra avdrag, som bara finns på Åland, också kan bli kvar. Det är dock viktigt att minnas att Ålandsavdraget aldrig handlat om självstyrelseutveckling, det är Ålandskommitténs ansvar. Ålandsavdraget handlar enbart om att neutralisera vård- och landskapsreformen.

 

Att klumpsumman behöver justeras om man inför Ålandsavdraget har varit klart. Om man bortser helt från skattegottgörelsen skulle Ålandsavdraget i kombination med dagens klumpsumma innebära att Åland skulle få nästan 60 miljoner euro per år mer i handen. Det skulle vara helt fantastiskt, men är tyvärr inte realistiskt, vilket gör att avräkningsgrunden behöver justeras.

 

Jag har dock konstaterat att det uppkomna läget skulle ge en utmärkt möjlighet att samtidigt höja klumpsumman i praktiken, även om det inte skulle handla om 60 miljoner euro. Men för att något överhuvudtaget ska kunna ändra behövs diskussioner med självstyrelsens organ. Här har det nu brustit.

 

I torsdags efter riksdagens frågetimme stod vi med statsminister Juha Sipilä, finansminister Petteri Orpo och Ålandsminister Anne Berner och undrade hur det kunde ha gått så här. Det är aldrig roligt att politiskt stå med byxorna nere, men det gjorde vi. Ministrarna var lika ovetande som jag.

 

Igår morse kl. 8 hade jag ett snabbinkallat möte på finansministeriet med statssekreterare Martti Hetemäki och andra tjänstemän. Det var konstruktivt och bra, som det brukar vara med Hetemäki. Vi var överens om att det här har gått galet (och för snabbt) och att omedelbara åtgärder behövs för att hantera läget samt att återskapa respekt och förtroende.

 

Generellt behöver kommunikationen bli bättre. En grundlig genomgång gällande förslaget om Ålandsavdraget och klumpsumman behöver också göras. Landskapsregeringens tjänstemän måste grundligt få räkna igenom alla siffror och lyfta upp eventuella frågor och svårigheter, för att lösas. Därefter behöver självstyrelsens politiker diskutera och fatta gemensamma beslut med rikets politiker om den lösning man vill gå inför.

 

Vid sidan av klumpsumman och tekniska detaljer finns det, enligt mig, två stora öppna frågor gällande Ålandsavdraget. Det ena är skattegottgörelsens framtid. Det andra är att Ålandsavdraget behöver få ett liknande skydd som klumpsumman. På så vis skulle inte finansministeriet ensidigt till regering och riksdag kunna föreslå ändringar som skulle göra att Åland förlorar pengar.

 

Relationerna mellan riket och Åland är idag på den lägsta nivån på väldigt länge, eftersom torsdagens proposition var respektlös mot självstyrelsen. Vi behöver därför återbygga förtroendet, vilket vi också var överens om med Martti Hetemäki. I det hänseendet har jag all respekt för Hetemäki och jag vet att han kommer göra allt för att leverera sin del. Jag ska leverera min. Som ett steg i detta ser jag fram emot att Hetemäki snart besöker Åland.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35