Grunden för misstroendet var skandalen med det statliga bolaget Finavias derivathandel åren 2009–2011. Dåvarande ledning i Finavia handlade – i strid med bolagets egna regler om riskhantering – med så kallade strukturerade räntederivat. Det hela slutade med en förlust på 34 miljoner euro. Pengar som i förlängningen var skattebetalarnas.
Den här händelsen är ytterst allvarlig och rutinerna behöver därför omedelbart ses över. Riksdagens revisionsutskott har därför grundligt granskat affären och kom för 10 dagar sedan med sitt betänkande. Utskottet leds av den kunniga och rutinerade, tidigare talmannen, Eero Heinäluoma och man höll 34 stycken möten i ärendet. Utskottets betänkande var enhälligt över regerings- och oppositionsgränsen och kom till två slutsatser:
1. Man förutsätter att regeringen vidtar åtgärder och utfärdar allmänna anvisningar om riskhanteringen i statsägda bolag.
2. Riksdagen förutsätter att regeringen före utgången av 2017 preciserar principerna för statens ägarstyrning, särskilt i fråga om bolag som helt ägs av staten.
Revisionsutskottet kom inte fram till att minister Anne Berner gjort några juridiska fel. Finavias styrelse byttes ut redan år 2012, tre år innan Berner tillträdde som minister. Först hösten 2015 beslöt den nya styrelsen i Finavia att väcka åtal mot den gamla styrelsen, som var ansvarig för derivathandeln. Beslutet att väcka åtal skedde efter omröstning i styrelsen. Men för att åtal skulle kunna väckas behövdes en extra bolagsstämma, något Berner som nytillträdd kommunikationsminister och ägarrepresentant, inte sammankallade till. Finavias styrelseordförande Riitta Tiuraniemi anklagade Berner för att styra beslutsfattandet och avgick i december 2015 i protest. Kort därefter återtog styrelsen sitt beslut om att åtala den tidigare styrelsen.
Statsrevisorerna slog i somras fast att Berner och kommunikationsministeriet på ett osakligt sätt hindrat Finavia att vidta rättsliga åtgärder mot den tidigare ledningen. Berner har tillbakavisat kritiken och sagt att hon inte idkat påtryckning.
Riksdagens revisionsutskott kom fram till att Berner inte gjort något fel. Eftersom utskottets betänkande var enhälligt och hela oppositionen stod bakom det blev jag rätt överraskad över att misstroende väcktes. Det man i praktiken sa med att göra så var ju att (det eniga) revisionsutskottet har fel.
Land skall med lag byggas, och nog måste vi ju lita på utskottens arbete, i synnerhet då de kommer fram till enhälliga betänkanden över partigränserna. Jag sitter inte i revisionsutskottet och har inte tillgång till mer eller annan information än de har. Det har ingen annan ledamot heller. Därför är det logiska att stöda utskottets slutsatser.
Jag har förståelse för att det politiskt är frestande att rösta för ett misstroende. Berners beslut om att dra in Y-tåget i västra Nyland har väckt, befogad, kritik. Hotet om att införa höga avgifter i förbindelsebåtstrafiken och bolagisera trafikleder har ytterligare tärt på ministerns trovärdighet. Men misstroendet som väcktes handlade inte om det, utan om hon gjort fel i Finavia. Det är viktigt att man inte blandar ihop sakerna.
Om man är missnöjd med regeringens politik borde man i stället väcka misstroende mot politiken och mot hela regeringen, inte inleda en häxjakt på enskild minister. För mig var beslutet mycket enkelt. Jag deltar inte i politiska häxjakter. Berner fick mitt och riksdagens fortsätta förtroende med rösterna 110–42.
