Det är självklart att en sådan här typ av vansinnig skatt inte överhuvudtaget borde ha föreslagits, vilket vi även från Svenska riksdagsgruppens sida poängterade senaste höst i samband med presentationen av vår alternativa budget. Vi får alltså vara glada över att nu även regeringens egna beräkningar visat att skatterna skulle ge dåligt med intäkter samt förorsaka störningar och arbetslöshet i båt- och motorcykelbranschen.
Människor i båtbranschen och båtfolk överlag var helt klart lättade och på gott humör när jag hade möjlighet att träffa en del under mässan i Helsingfors i onsdags. Det är bra att komma ihåg att Finnboats medlemskårs – det vill säga båttillverkarnas, varvens och branschhandelns - totalomsättning ifjol uppgick till över 500 miljoner euro och branschen sysselsatte totalt ca 3500 personer. Exporten till vårt västra grannland steg år 2016 till omkring 60 miljoner euro och därmed avancerade Sverige - liksom inom många andra branscher - till Finlands ledande exportmarknad. Nordens centrala roll för finländskt näringsliv är något vi alla måste komma ihåg att såväl påminna om som ständigt upprepa även i samband med debatter där vissa krafter vill försvaga det svenska språkets ställning i Finland.
Under år 2016 exporterades totalt 7716 båtar - vilket innebär en ökning på 13 % - till 36 olika länder. Nämnas kan även att hela båtbranschens euromässiga försäljning av produkter och tjänster inom Finland steg med 2 % och totalomsättningen med 3 %. Det är klart att den diskussion som från sommaren 2016 förts i båtaffärerna färgats och påverkats negativt av den förutspådda båt- och motorfordonsskatten - som nu alltså tack och lov inte blev av. Även om skatten inte blev av hann den påverka konsumenternas beteende negativt och minska den spirande inhemska tillväxten.
Vi bör kunna kräva att regeringen vid planerandet av olika reformer åtminstone för en stund skulle stanna upp och analysera och spegla de ifrågavarande åtgärderna i förhållande till det med tanke på finansieringen av välfärdstjänsterna allra viktigaste, det vill säga exportindustrins verksamhetsförutsättningar. Allt för ofta ser vi gammaldags sektorsvis politisk kohandel - istället för att genuint analysera beslutens verkliga dynamiska effekter. Låt oss österbottningar visa vägen för såväl strategiskt utvecklingsarbete som väl underbyggt politiskt beslutsfattande. Till detta hör även en ny insikt och verklig aktivitet för stärkande av primärnäringarna och lokalekonomin. Att konsumera inhemsk mat borde vara självklart. Sist men inte minst hoppas jag att så många som möjligt engagerar sig i kommunalvalet.
