Borgå och Raseborgs tingsrätter föreslås dras in, medan Jakobstad, Kimitoön, Kyrkslätt och Kristinestad föreslås bli av med sammanträdesplatserna. Vasa tingsrätt föreslås i sin tur byta förvaltningsspråk från svenska till finska. Förslaget går fram som en slåttermaskin mot de svenskspråkiga rättsstrukturerna och är ytterst allvarlig.
Motiven med reformen är framförallt två. Dels vill man skapa strakare administrativa center för att trygga rättssäkerheten. Dels vill man spara pengar. Reformen tros kunna spara sammanlagt sju miljoner euro på årsbasis. Enligt mig är det väldigt lite pengar i relation till de enorma förändringar det får på ett tingsrättsnätverk som inte ens hunnit utvärdera reformen innan. Justitieminister Jari Lindström bedyrade i plenisalen, på mina och många andra kollegors frågor, att de svenskspråkiga rättigheterna inte kommer att försämras och att regeringen tar språkfrågorna på största allvar. Tyvärr känns det inte så. För den konspiratoriskt lagde kunde det nästan se ut som om man medvetet vill gå åt de svenskspråkiga strukturerna.
För hur förklarar man annars att enspråkiga Kauhava, med färre antal mål än närliggande tvåspråkiga Jakobstad får ha kvar sin sammanträdesplats, medan Jakobstad förlorar sin. Hur förklarar man att man kommit till slutsatsen att man räddar tre ytterligare tingsrätter, men inte Raseborgs, gentemot ursprungsförslaget. Kajanalands tingsrätt (75 000 invånare), Kymmenedalens tingsrätt (173 000 invånare) och Egentliga Tavastlands tingsrätt (175 000 invånare) föreslås räddas, men inte Västra Nylands tingsrätt (173 000 invånare). Det är klart att man kan förklara förslaget med regionalpolitik och att de andra orterna har starka politiker i regeringsställning. Men, en regering behöver också kunna se saker i ett bredare perspektiv om den har hela landets bästa i åtanke.
Den föreslagna förändringen riskerar urgröpa rättsskyddet för svenskspråkiga i landet om man inte kan garantera att domarna, också i praktiken, förstår den anklagades eller målsägandes språk. Det här gäller både tingsrätt och hovrätt. Finlands domareförbund varnar för förödande följder där rättskyddet försvagas och inbesparingarna riskerar att ätas upp av ökade resekostnader. Om reformen genomförs blir Finland det land i Norden med lägst antal tingsrätter, 20, medan Danmark har 24, Sverige 48 och Norge 66 stycken.
Reformen kommer sannolikt göra rekryteringen av svenskspråkig personal svårare och på sikt undergräva tillgången av svenskspråkiga tjänstemän inom domstolsväsendet. Det kommer också kraftigt försämra möjligheten att auskultera på svenska. Ålands tingsrätt blir, om förslaget förverkligas, den enda platsen i landet där man kommer kunna auskultera på svenska. Idag är fem av landets 138 tingsnotarieplatser svenskspråkiga, två på Åland och tre i Vasa. Förslaget skrotar de tre tingsnotarieplatserna i Vasa i samband med att förvaltningsspråket ändras.
Gällande notarieplatserna tror jag att vi ska lyckas få justitieministern och regeringen att förstå att dagens antal, fem, måste bli kvar. Det är inte en kostnadsfråga. Men gällande övriga förslag är jag inte speciellt optimistisk även om vi kommer göra allt i vår makt för att få regeringen att dra tillbaka förslaget. Vi har varken behov av indragna tingsrätter eller hovrätter i landet då de negativa aspekterna så tydligt överskrider de futtiga pengar reformen ens teoretiskt väntas spara.
