En trumpen värld

04.02.2017 kl. 07:46
Donald Trump har varit USA:s president i mindre än en månad. Redan hopar sig dock frågorna om vad de långsiktiga följderna av hans administration kommer att bli.

Trump är en flitig användare av Twitter, det sociala mediet där man maximalt kan skriva 140 tecken per uppdatering. Hans skickliga användning av mediet var en av förklaringarna till hans valframgång, och som president har han vägrat att ge upp sitt privata användarkonto, som varit praxis. Tvärtom har han utökat användningen av det sociala mediet för att också göra utrikespolitiska ställningstaganden.

 

Via Twitter har han redan hunnit fördöma Europas hantering av flyktingpolitiken, ifrågasatt ingångna avtal med Australien och Iran samt retat gallfeber på Mexiko och Kina. Diplomatkårerna runt om i världen kliar sig i huvudet eftersom man inte vet hur man ska förhålla sig till att den politiska ledaren i världens mäktigaste land bedriver känslig utrikespolitik via sociala medier. De har också svårt att avgöra vad som är populism och vad som är allvar och eftersom det amerikanska utrikesministeriet i hög grad sidsteppats i utspelen kan inte heller de amerikanska ambassaderna hjälpa och förklara vad som gäller.

 

Politik och diplomati har en viktig sak gemensamt, behovet av förtroende. Men Donald Trump varken inger eller skapar förtroende. I stället skapar han nu enbart mer osäkerhet i en redan orolig värld. Det är både allvarligt och oroväckande.

 

Det som gör mig mycket bekymrad är att Trump medvetet verkar vilja undergräva förtroendet både i USA och i omvärlden. Hans ställningstagande och öppna stöd för Brexit, hans administrations anklagelser om att Tyskland utnyttjar övriga EU-länder och hans indirekta kritik mot EU är både okonventionellt och anmärkningsvärt.

 

Det är därför kanske viktigare än någonsin tidigare att EU nu håller ihop. Det är av enorm vikt att man i EU lägger interna politiska maktspel i Brysselbubblan åt sidan och i stället ser till helheten. Jag tror att EU behöver gå tillbaka till rötterna och garantera trygghet, säkerhet och stabilitet i Europa via samarbete och handel, medan man minskar på detaljreglering som försvagar allmänhetens förtroende. I år firar Romfördraget 60 år och jag hoppas att jubileumsmötet i Rom senare i år kan fungera som en nystart för EU.

 

Europeiska Rådets president Donald Tusk skrev i veckan i sitt brev till EU:s statschefer att Europa måste vara redo att axla ett större gemensamt ansvar. Tusk avslutade brevet med det amerikanska mottot: United we stand, divided we fall (Förenade vi står, splittrade vi faller). Han har rätt.

 

EU:s statschefer samlades i fredags i Malta för årets första EU toppmöte och det nya politiska läget i USA och hur EU i praktiken ska navigera i de allt mer osäkrare vattnen är mötets viktigaste agendapunkt. Det kommer därför bli mycket intressant att nästa vecka få höra statsminister Juha Sipilä rapportera från toppmötet i riksdagens stora utskott och höra hur EU:s statschefer vill hantera en allt mer trumpen värld.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Statsrådets redogörelse om medborgarengagemang

09.04.2002 kl. 00:00

Fusionen av Sonera och Telia

04.04.2002 kl. 00:00

Aktualitetsdebatt om nordiskt samarbete

22.03.2002 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

20.03.2002 kl. 00:00

Budgetramarna för år 2003

19.03.2002 kl. 00:00

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i Natos snabbinsatsstyrkor

Att skicka ut män och kvinnor till en svår krissituation kan vara ett svårt beslut. Eftersom Finland hör till världseliten på fredsbevarande operationer skulle det vara synnerligen svårt för oss att dra oss från ansvaret att bidra till att upprätthålla den internationella freden och säkerheten. Det är i grunden det som ett kommande engagemang i Natos snabbinsatsstyrkor, NRF, skulle innebära; ett fortsatt finländskt engagemang för den internationella freden och säkerheten.
11.03.2008 kl. 15:15

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i Natos snabbinsatsstyrkor

Att skicka ut män och kvinnor till en svår krissituation kan vara ett svårt beslut. Eftersom Finland hör till världseliten på fredsbevarande operationer skulle det vara synnerligen svårt för oss att dra oss från ansvaret att bidra till att upprätthålla den internationella freden och säkerheten. Det är i grunden det som ett kommande engagemang i Natos snabbinsatsstyrkor, NRF, skulle innebära; ett fortsatt finländskt engagemang för den internationella freden och säkerheten.
11.03.2008 kl. 15:15