Ålandsavdrag och självstyrelseutveckling

30.01.2017 kl. 11:44
Förra veckan presenterade Finansministeriet ett nytt förslag om hur rikets vårdreform kan lösas för åländsk del. Ministeriet föreslår ett Ålandsavdrag som, utformat på rätt sätt, kan innebära att reformens effekter på Åland blir neutrala både ekonomiskt och förvaltningsmässigt.

Förslaget är konstruktivt mot bakgrund av att den här frågan redan en tid gnagigt som en sten i skon. I ett brev (som också publicerades i Nya Åland den 12 december) till statsministern, de relevanta ministrarna och tjänstemännen lyfte jag fram två alternativ till hur vårdreformen kunde lösas konstitutionellt. Det ena var att överföra personbeskattningsrätten till Åland i snabb ordning, det andra att lämna Åland utanför på något vis, något ett Ålandsavdrag kunde göra. Flera andra har lyft upp samma lösningsförslag.

 

Några dagar innan julafton fick jag information från finansministeriet att man inlett ett utredningsarbete om vårdsreformens effekter på Åland med målsättningen att hitta nya lösningar innan utgången av januari (och före reformen går till riksdagen).

 

Då jag den 11 januari träffade finansministeriets statssekreterare Martti Hetemäki och ett par andra tjänstemän från finansministeriets skatteavdelning för att generellt diskutera åländska frågor, men i synnerhet vårdreformen, presenterades modellen om ett Ålandsavdrag för mig.

 

Tidigare har man sagt att ett sådant inte är genomförbart, men de datasimulationer man gjort visade nu att ett avdrag var genomförbart. På mötet konstaterades att det är viktigt att Åland (i praktiken i det här fallet landskapsregeringens finansavdelning) får tid att gå igenom modellen, analysera det finansiella datamaterialet ordentligt samt gå igenom alla frågeställningar med finansministeriet. Detta för att få den juridiska utformningen av Ålandsavdraget att fungera på ett sådant sätt som alla tycker fungerar bra. För då man ruckar på system får det oundvikligen effekter, ibland också oväntade sådana, som det är viktigt att noggrant gå igenom.

 

Den första frågan som jag lyfte upp omedelbart på mötet var hur man skyddar ett Ålandsavdrag från politisk populism. Klumpsumman kan bara ändras med Ålands lagtings bifall, hur skulle det bli med avdraget. Jag konstaterade att man måste inse att den politiska världen inte är som förr. Idag kan man och gör man partipolitik och populism på nästan allt, vilket är en ny verklighet vi måste navigera i.

 

Det är också viktigt att analysera datamaterialet för att se att nivån är rätt och kontrollera hur nivån kan justeras ifall det ännu kommer ändringar i hela vårdsreformens upplägg. Det är dock min uppfattning att man från finansministeriets sida vill ha en modell som också vi på Åland upplever till fullo korrekt och rättvis och som neutraliserar vårdreformens ekonomiska och konstitutionella effekter på självstyrelsen. Ålandsavdraget ger möjlighet till det, vilket är mycket bra, även om det ännu finns öppna frågor som måste besvaras.

 

Samtidigt är det viktigt att minnas att en lösning för att neutralisera vårdreformen aldrig handlat om självstyrelseutveckling, utan om neutralisering. Frågan om självstyrelseutvecklingen är ännu viktigare, men den frågan avgörs framförallt i Ålandskommittén.

 

Frågorna påverkar indirekt varandra, liksom frågan om klumpsumman, men måste ändå så långt som möjligt hållas i sär. Anledningen till det är att vi fortfarande inte vet hur det går med hela vårdreformen. Det skulle vara mycket överraskande om hela reformen skulle braka ihop, men det är inte omöjligt. Den är så enorm, komplicerad, flyttar över 200 000 anställda till en ny arbetsgivare och ska införa valfrihet. Många stora frågor är ännu öppna med reformen som helhet. Därför får vi inte hänga upp självstyrelseutvecklingen på samma spik som vårdreformen. Självstyrelseutvecklingens öde får inte kopplas ihop med hela vårdreformens öde.

 

Det föreslagna Ålandsavdraget omöjliggör inte potentiella lösningar som Ålandskommittén kommer fram till gällande nya självstyrelselagen, något som är mycket viktigt. Personligen vill jag i självstyrelseutvecklingen fortsättningsvis, oberoende Ålandsavdraget, helst se en modell som inkluderar ett överförande av personbeskattningsbehörigheten. Det systemet skulle bli mer redigt och på sikt utveckla och skydda självstyrelsen i en politisk verklighet som blir mer sårbar för populism, externa chocker och stora reformer.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35