Förslaget är konstruktivt mot bakgrund av att den här frågan redan en tid gnagigt som en sten i skon. I ett brev (som också publicerades i Nya Åland den 12 december) till statsministern, de relevanta ministrarna och tjänstemännen lyfte jag fram två alternativ till hur vårdreformen kunde lösas konstitutionellt. Det ena var att överföra personbeskattningsrätten till Åland i snabb ordning, det andra att lämna Åland utanför på något vis, något ett Ålandsavdrag kunde göra. Flera andra har lyft upp samma lösningsförslag.
Några dagar innan julafton fick jag information från finansministeriet att man inlett ett utredningsarbete om vårdsreformens effekter på Åland med målsättningen att hitta nya lösningar innan utgången av januari (och före reformen går till riksdagen).
Då jag den 11 januari träffade finansministeriets statssekreterare Martti Hetemäki och ett par andra tjänstemän från finansministeriets skatteavdelning för att generellt diskutera åländska frågor, men i synnerhet vårdreformen, presenterades modellen om ett Ålandsavdrag för mig.
Tidigare har man sagt att ett sådant inte är genomförbart, men de datasimulationer man gjort visade nu att ett avdrag var genomförbart. På mötet konstaterades att det är viktigt att Åland (i praktiken i det här fallet landskapsregeringens finansavdelning) får tid att gå igenom modellen, analysera det finansiella datamaterialet ordentligt samt gå igenom alla frågeställningar med finansministeriet. Detta för att få den juridiska utformningen av Ålandsavdraget att fungera på ett sådant sätt som alla tycker fungerar bra. För då man ruckar på system får det oundvikligen effekter, ibland också oväntade sådana, som det är viktigt att noggrant gå igenom.
Den första frågan som jag lyfte upp omedelbart på mötet var hur man skyddar ett Ålandsavdrag från politisk populism. Klumpsumman kan bara ändras med Ålands lagtings bifall, hur skulle det bli med avdraget. Jag konstaterade att man måste inse att den politiska världen inte är som förr. Idag kan man och gör man partipolitik och populism på nästan allt, vilket är en ny verklighet vi måste navigera i.
Det är också viktigt att analysera datamaterialet för att se att nivån är rätt och kontrollera hur nivån kan justeras ifall det ännu kommer ändringar i hela vårdsreformens upplägg. Det är dock min uppfattning att man från finansministeriets sida vill ha en modell som också vi på Åland upplever till fullo korrekt och rättvis och som neutraliserar vårdreformens ekonomiska och konstitutionella effekter på självstyrelsen. Ålandsavdraget ger möjlighet till det, vilket är mycket bra, även om det ännu finns öppna frågor som måste besvaras.
Samtidigt är det viktigt att minnas att en lösning för att neutralisera vårdreformen aldrig handlat om självstyrelseutveckling, utan om neutralisering. Frågan om självstyrelseutvecklingen är ännu viktigare, men den frågan avgörs framförallt i Ålandskommittén.
Frågorna påverkar indirekt varandra, liksom frågan om klumpsumman, men måste ändå så långt som möjligt hållas i sär. Anledningen till det är att vi fortfarande inte vet hur det går med hela vårdreformen. Det skulle vara mycket överraskande om hela reformen skulle braka ihop, men det är inte omöjligt. Den är så enorm, komplicerad, flyttar över 200 000 anställda till en ny arbetsgivare och ska införa valfrihet. Många stora frågor är ännu öppna med reformen som helhet. Därför får vi inte hänga upp självstyrelseutvecklingen på samma spik som vårdreformen. Självstyrelseutvecklingens öde får inte kopplas ihop med hela vårdreformens öde.
Det föreslagna Ålandsavdraget omöjliggör inte potentiella lösningar som Ålandskommittén kommer fram till gällande nya självstyrelselagen, något som är mycket viktigt. Personligen vill jag i självstyrelseutvecklingen fortsättningsvis, oberoende Ålandsavdraget, helst se en modell som inkluderar ett överförande av personbeskattningsbehörigheten. Det systemet skulle bli mer redigt och på sikt utveckla och skydda självstyrelsen i en politisk verklighet som blir mer sårbar för populism, externa chocker och stora reformer.
