Reformen slår fast hur många sjukhus i landet som ska få ha omfattande jour, öppna dygnet runt och med beredskap att vårda specialfall. Regeringen föreslår att enbart 12 sjukhus, mot dagens 20, i framtiden ska ha det. Det betyder att sex landskap kommer att bli utan sjukhus med omfattande jour. Förslaget påverkar inte direkt Åland, eftersom sjukvård är Ålands behörighet, men det kan påverka svenskan i Finland.
Regeringen har nämligen föreslagit att Österbottens landskap blir utan sjukhus med omfattande jour. Det skulle betyda att Vasa sjukhus blir degraderat i jämförelse med sjukhuset i Seinäjoki, som ligger i södra Österbottens landskap. I regeringens planer ska de patienter i Österbotten med den här typens jourbehov i framtiden föras till Seinäjoki.
Seinäjoki sjukhus är enspråkigt finskt, i en enspråkig stad som ligger i ett enspråkigt landskap. Österbottens landskap är däremot tvåspråkigt med nästan lika många finskspråkiga som de 85 000 svenskspråkiga. Om man måste välja mellan Seinäjoki och Vasa, borde man därför välja Vasa, eftersom finsk- och svenskspråkiga där kan få likvärdig vård. Ändå föreslår regeringen Seinäjoki.
I riksdagens grundlagsutskott har vi grundligt behandlat ärendet för att se om planerna strider mot bl.a. de grundlagsstadgade språkliga rättigheterna. Efter ett extrainsatt möte i onsdags kunde vi till sist enhälligt godkänna ett utlåtande.
Utlåtandet säger att de språkliga rättigheterna måste garanteras, annars kan reformen inte godkännas. Utlåtandet blev så bra som det bara kunde bli. Tidigare samma morgon såg det nämligen ut som om vi inte skulle kunna enas, utan behöva rösta.
Skulle vi röstat hade vi riskerat få en konstitutionell kris med oklara följder. Därför var det oerhört viktigt att vi fick ett enhälligt utlåtande. Det skapar också förutsättningar för att Vasa skulle kunna få ha kvar omfattande jour enligt en 12+1 modell, där både Seinäjoki och Vasa behåller nuvarande status. Det skulle vara det logiska.
Grundlagsutskottets skrivningar är i sig bra och borde i vanliga fall vara tillräckliga. Men i den här reformen har vi sett så många konstigheter att det stundtals nästan känts som om man försöker åka slalom runt grundlagsenliga rättigheter.
Grundlagsutskottet kräver att vården på svenska måste fungera - också i praktiken - men inte exakt hur. Jag personligen hade önskat att utlåtandet i klartext skulle säga att Vasa måste bli kvar. Nu avgörs den frågan i stället i social- och hälsovårdsutskottet.
Tuomas Pöysti, vårdreformens högsta tjänsteman, sa förra veckan i en intervju att en 12+1 modell inte blir nämnvärt dyrare. Därför känns det rätt absurt att vi behövt vända och vrida på frågan i grundlagsutskottet. Att Vasa ska ha fulljour också i fortsättningen borde ju vara självklart för att bäst garantera de grundlagsenliga rättigheterna. Problemet i det här förslaget är att man ställt grundlagsenliga rättigheter mot varandra. Rätten att få vård, ställs mot rätten att få service på sitt modersmål. Det har komplicerat behandlingen eftersom det i praktiken riskerat göra grundlagen till ett smörgåsbord.
Man bör därför så långt som möjligt undvika att ställa grundlagsrättigheter mot varandra. Det hade man kunnat göra också i denna fråga, om det funnits politisk vilja. Reformen har tyvärr laddats med politisk prestige där logiken riskerar falla offer för politiken. Ännu är det dock inte försent att låta sunt förnuft få sista ordet. Jag hoppas därför att den politiska viljan ännu kommer hittas så att både Seinäjoki och Vasa får behålla sin omfattande jour. Det är inte bara viktigt för Vasa, utan också på sikt för svenskans ställning i landet.
