Landskapen ser ut att bli en demokratisk bluff

13.12.2016 kl. 07:46
Det som ännu under förra riksdagsperioden var en vårdreform utvecklades under regeringen Sipilä till en landskapsreform.

Förutom att all social- och hälsovård i framtiden sköts av landskapen, kommer också andra uppgifter att flyttas från kommunerna till landskapen. Listan på uppgifter är lång, allt från räddningsväsendet och många av de nuvarande NMT-centralernas och landskapens uppgifter till utveckling av landsbygden och regionutvecklingen.

 

Att skapa starka landskap har länge varit centerpartiets målsättning. Det traditionella kommunpartiet som trodde på decentraliserade lösningar förvandlades till ett regeringsparti som fattar beslut efter beslut som leder till en centralisering av service.

 

Samtidigt som regeringen överför uppgifter från kommunerna till landskapen har man också slagit fast att kommunernas andel av skatterna sänks med 12,3 procentenheter och ett tillfälligt skattetak införs under åren 2020-21. Varje kommun kan räkna ut hur mycket av skattemedlen i framtiden blir kvar i kommunen att användas för främst småbarnspedagogik, utbildning och tekniska väsendet.

 

Förslaget till vård- och landskapsreform minimerar alltså kommunernas roll och inflytande. Nu talas det om landskapen som den tredje plattformen för demokratiskt inflytande. Är det faktiskt så att det demokratiska inflytande som funnits i kommunerna nu flyttas över till landskapen?

 

Svaret är entydigt nej. För det första kommer landskapens befogenheter inte att vara de samma som kommunernas. Vi behandlar till exempel just nu i riksdagen lagstiftning som i stort definierar vilka sjukhus som får göra vad i framtiden. Mycket avgörs alltså via lagstiftning före landskapen börjar verka 2019. Dessutom kommer ministerierna och kommande regeringar att styra penningströmmarna till landskapen på ett nytt sätt. Staten kommer att skärpa sitt grepp om social- och hälsovården. De beslut som fattas självständigt i landskapen är av mycket ringa ekonomisk betydelse.

 

För det andra kommer det demokratiska inflytandet att vara på helt annan nivå än vad det är nu. Till Nylands landskap kommer att höra minst 1,6 miljoner människor och eftersom vi kommer att välja fullmäktigeledamöter via direkta val kommer många kommuner inte att ha någon representant i landskapsfullmäktige. Landskapsfullmäktige kommer att bestå av 99 ledamöter.

 

Samtidigt som vård- och landskapsreformen urholkar kommunernas uppgifter och den demokratiska basen, så överförs alltså varken det demokratiska inflytandet eller befogenheterna att fatta beslut, i samma mån till landskapen. Landskapen är statens förlängda arm och det är både fel och missvisande att tala om landskapen som en tredje nivå av demokratiskt inflytande.

 

De ekonomiska realiteterna kommer troligtvis att ge upphov till en kommunreform på sikt. Vi torde få större kommuner med mycket stympat uppdrag eftersom social- och hälsovården flyttas till landskapen. Det är alltid lätt att vara efterklok, men borde vi ändå ha gått in för den kommunreform regeringen Katainen försökte sig på förra perioden? Då kunde vi ha undvikit bland annat det verkligt stora demokratiska underskott som nu håller på att växa sig fram.

Mikaela Nylander

Gruppanföranden

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35