Tillgången till dagstidningar har traditionellt ansetts vara en viktig del av yttrandefriheten, och är det i högsta grad fortfarande. Dagstidningen har en väsentlig roll i folkbildningen. Samhällsdialogen, som är en förutsättning för demokratin, blir bristfällig, fattig och i värsta fall omöjlig att föra, åtminstone på ett fruktbart sätt, om människor slutar läsa dagstidningar. En sån risk finns nu då en del prenumeranter antagligen upplever att tidningen utkommer för sällan och, som nu i stora delar av Nyland, dessutom så sent på dagen att man säger upp prenumerationen. Detta är en utveckling som vi måste försöka hindra. Vårt kunskapssamhälle och vår demokrati gynnas inte av att dagstidningen försvinner från ett stort antal hushåll. Många kan och vill välja digitala lösningar, men papperstidningen är fortfarande det enda alternativet för en betydande del av medborgarna. Det här kommer att vara situationen ännu flera år framöver.
Posten, eller Posti som företaget numera heter, och tidningshusen har förhandlat om nya avtal för utdelningen av morgontidningen. Förhandlingarna har lett till att de mindre tidningarna (bland annat VN) inte har råd att betala för morgondistributionen i de områden där Sanomas tidningar inte delas ut. De områdena utgörs av vad man kan kalla den svenskspråkiga glesbygden i Nyland. John-Erik Jansén frågar sig i sin ledare i VN 8.11 om det är rimligt att den största kunden dikterar villkoren för en tjänst som också har andra användare. Nej, det tycker jag absolut inte är skäligt.
Nu när postlagen ändras och lagförslaget är på utlåtanderunda behövs förslag som stärker dagstidningens ställning. Därför presenterade Svenska riksdagsgruppen i går två alternativa förslag till hur man kan trygga tidningsutdelning på ett jämlikt sätt i hela landet. Det ena förslaget som vi vill diskutera är att den nya postlagen borde definiera dagstidningarna som produkter inom begreppet samhällsomfattande tjänster. Med andra ord att morgontidningarna i pappersformat delas ut till alla, med ett visst samhällsstöd om det krävs. Det andra alternativet handlar om att staten delar in Finland i utdelningsområden och skapar förutsättningar för lösningar genom att skjuta till budgetmedel för de områden där morgonutdelning inte fungerar på marknadsmässiga villkor. En sådan modell tillämpas i Belgien.
För att även invånarna på landsbygden ska få tidningen på morgonen till ett rimligt pris kunde olika utdelningar slås ihop, t.ex. så att breven delas ut samtidigt med morgontidningen.
Nu behövs lösningar som tryggar en jämlik och rättvis utdelning av post och dagstidningar i hela Finland.
