Kolumn

Att respektera varandra

26.11.2016 kl. 13:12

För tre veckor sedan befann jag mig i USA. På TV snurrade de politiska reklamfilmerna inför presidentvalet på alla kanaler. Hillary Clintons reklamfilmer porträtterade Donald Trump som en instabil cowboy som man inte kan låta handha landets kärnvapenkoder. Trumps reklamfilmer presenterade i sin tur Clinton som en korrumperad ledare för ett etablissemang som tar mutor av främmande makter. Reklamerna sa inte ett ord om vad någon av kandidaterna ville göra för det amerikanska folket. De bara svartmålade varandras svagheter.

Söndagen innan valet såg jag Trump tala i Leesburg, Virginia. Stämningen var elektrisk. Lika populära som de röda kepsarna med Trumps kampanjslogan Make America Great Again var t-skjortor med texten: Släng Clinton i fängelse. Den första uppvärmningstalaren för kvällen, den förra senatorn Rick Santorum, konstaterade att Clinton kommer bli den första presidentkandidaten någonsin att sitta längre än åtta år – i fängelse. Publiken skanderade högljutt: Lås in henne!

Det var mycket testosteron i luften. Trump hade piskat upp stämningarna och delat in folket i vi och dem. Det tysta bortglömda folket mot Washingtons korrumperade maktelit. De i lokalen var arga. Där var ilska, förakt – och hat.

Det jag såg i Leesburg skulle i skolan rubricerats som värsta sortens mobbning. Trump inte bara godkände det, han underblåste det genom att kasta mer bensin på elden. Det var obehagligt, kusligt och skrämmande.

Försök till att svepande måla in samhället i en maktelit mot en bortglömd allmänhet görs inte bara i USA, utan också i Europa och i Finland. Vem som verkligen är denna maktelit blir ofta oklart, men för populister behövs inte faktabevis. Misstankar, eller till och med lögner, får användas som medel när huvudmålsättningen framförallt bara är att komma till makten.

Populister kommer alltid att finnas, men man kan minska på dess grogrund genom att bibehålla nivån och respekten i samhällsdebatten. Som politiker i Finland är det viktigt att tänka på den bild man ger av politiken.

När det bråkas i politiken, oberoende om det är lokalt eller på riksplan, är det inte lätt för väljarna att avgöra vem som har rätt eller fel. I stället låter många kanske helt bli att rösta eller så går man över till alternativ som likt Trump vill ”dränera träsket” med enkla svar på svåra frågor. Då är vi ansvarsbärande politiker ute på svag is.

Många tror att vi bara strider i riksdagen. Det stämmer inte. Men det blir lätt bilden från de TV-sända frågetimmarna. Politiken har blivit hårdare och mer kompromisslös. Det är i demokratins intresse att vända på den trenden. Där har alla politiker ett ansvar.

Men för att lyckas måste också makten bli mer ödmjuk. Om man använder en majoritet för att driva igenom stora reformer utan vilja att lyssna eller kompromissa, bara för att man har makten, skapar man en splittring som på sikt blir farlig för det demokratiska samhället.

Vi behöver återvinna ett samhällsklimat med mer tolerans, delaktighet och respekt i politiken. Det är en överlevnadsfråga för demokratin.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.

10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.

04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin

02.05.2006 kl. 00:00

Redogörelsen om detaljhandelns struktur och utveckling

Det är rätt vanligt att folk idag beklagar sig över både internationaliseringen och globaliseringen. Ofta framställs dessa som nya och obehagliga fenomen för Finland. Jag frågar mig om man då har glömt sitt eget lands historia och bakgrund, sade Roger Jansson i sitt gruppanförande.

26.04.2006 kl. 00:00

Regeringens budgetramar 2007-2011

Rapporteringen och slutsatserna från regeringens budgetramförhandlingar varierar beroende vem man lyssnar på. Dels har det talat om regeringskris och avgångar, dels om konstruktiva diskussioner. Kontentan är ändå den, att regeringen kom överens om att ge fortsatt stöd till lantbruk och landsbygd också efter att EU-stöden skärs ned. Exakta eurobelopp kan givetvis inte slås fast förrän förhandlingarna med EU avslu-tats. Det är inget nytt i det. Så har vi agerat redan i tolv år.

28.03.2006 kl. 00:00

Regeringens redogörelse om arbetskraftens fria rörlighet inom EU

Jag vill tacka regeringen för en bra redogörelse, men framför allt - en klok slutsats. Det är bra att regeringen driver en fördomsfri och klar politik. Mycket av de hot och risker som framförts i debatten om arbetskraftens rörlighet har handlat mera om skrämselpropaganda än om sakliga argument.

14.03.2006 kl. 00:00

Gruppanförande i interpellationsdebatten om kommunservicen.

"Det är framför allt dags för kommuninvånaren att begära svar av sin kommunledning; Lovar ni att vi klarar oss i trettio år till utan att göra något? Kan min kommun garantera att jag får modern service om tjugo år med dagens strukturer?", sade Eva Biaudet i sitt gruppanförande.

07.03.2006 kl. 00:00