Vi i Österbotten har alltid haft vårt fönster mot Norden öppet på vid gavel. Många har vänner, släktingar och andra kontakter i Norden och för dagens unga är steget kort att börja studera eller jobba i ett annat Nordiskt land. En utveckling som i sig inte är helt okomplicerad med tanke på vårt eget lands framtid. Men det att de unga också väljer Norden, vittnar just om samhörighet och gemenskap, något som vi ska vara glad över. Det är också så att i en allt mer globaliserad och orolig värld växer vikten av nordiskt samarbete ytterligare.
Vi har många framgångsfaktorer som är gemensamma för de nordiska länderna. Vi har en välfärdsmodell som är känd världen över, god utbildning och när man undersökt vilka länder som har den lyckligaste befolkningen placerar sig alla nordiska länder bland topp 10. Tillsammans utgör Norden (Finland, Sverige, Norge, Danmark och Island) världens tolfte största ekonomi. Skulle vi vara ett land skulle vi alltså platsa bland G20 länderna! Norden är alltså också i ekonomiska siffror en aktör i världsklass. Vi är mycket starkare då vi är fem nationer som arbetar tillsammans. Det var knappast en tillfällighet, att president Obama bjöd in alla Nordens statsministrar samtidigt till Vita huset.
Behovet av ett fungerande nordiskt samarbete som vi vet också ett stort värde på individnivå. Vi har i norden länge varit föregångare då det gäller fri rörlighet. Det har varit okomplicerat att röra sig från ett land till ett annat. Just nu är situationen vid gränsen mellan Sverige och Danmark dock en annan. Förhoppningsvis kan man ändå småningom avstå från den gränskontroll som där införts p.g.a flyktingströmmen.
Att jobba för att minska gränshindren som berör mänskornas vardag, är också ett av Nordiska rådets fokusområden. Där finns mycket att göra, men minst lika mycket finns att göra för att det inte ska uppstå nya hinder, då länderna stiftar nya lagar.
I början av veckan var jag på mitt första möte i Nordiska rådets tecken. Hur vi i Norden kunde samarbeta ännu mera för att motverka människohandel, var en av de frågor som jag kommer att få jobba vidare med. Finland är ordförandeland 2017, och som de nu ser ut kommer Britt Lundberg från Åland att väljas till president på sessionen i Köpenhamn i november. Något jag varmt stöder.
Presidentskapet roterar traditionellt mellan medlemsländerna. Att en ålänning skulle bli ordförande för Nordiska rådet skulle även stärka relationen mellan riket och Åland.
