Rasism hör inte hemma på våra gator

26.09.2016 kl. 07:08
Förra måndagen, då jag på kvällen kommit till Helsingfors från Åland, gick jag förbi stationsplatsen utanför järnvägsstationen. Stationsplatsen, en av Finlands mest folkrikaste platser, lystes upp av gravlyktor och ljus tillsammans med blommor och hälsningar.
På stationsplatsen sparkades en ung 28-årig kille av en nynazist, under finska Motståndsrörelsens manifestation för två veckor sedan, så svårt att han förra helgen dog av sina skador.

Det känns helt ofattbart och ogripbart med politiskt våld i Helsingfors och i Finland. Gärningsmannen är identifierad och kommer ställas inför rätta, men det räcker inte för det politiska Finland att bara konstatera det och gå vidare.

Det måste nu bli ett slut på att inte ta organisationer som Motståndsrörelsen på fullaste allvar. Motståndsrörelsen, som finns i både Finland och Sverige, är en nynazistisk organisation som glorifierar utomparlamentariska metoder, strävar efter att kullkasta rådande rättsbaserade samhällsordning och använder våld för att nå sina politiska mål.

Trots det har det politiska Finland bara ljummet tagit avstånd från den här typens organisationer tidigare. En sannfinländsk riksdagsledamot poserade för bara ett år sedan på bild tillsammans med nynazister från Motståndsrörelsen, utan att det fick några egentliga politiska konsekvenser.

Fördömandet har den här gången varit betydligt tydligare, vilket är bra. Men, att det skulle krävas en ihjälsparkad ungdom för att få fram en rakryggad reaktion, är tragiskt.

Flera ministrar har nu sagt att man bör se över lagen och förbjuda den här typens organisationer. Också utrikesminister Timo Soini har sagt att så bör göras. Men, samtidigt konstaterade Soini också att han inte kan rå på vad partiets riksdagsledamöter gör, då det är riksdagsgruppens ordförandes ansvar. Vad enskilda medlemmar har för kopplingar till extremrörelser är inte heller partiledarens ansvar, utan partisekreterarens. Soini flyr sitt ansvar då han försöker omvandla partiet till ett offer då han poängterar att man inte får stämpla hela partiet bara för att vissa medlemmar kan ha kopplingar till extremrörelser.

Parallellt med det här uttalandet går andra sannfinländska uttalanden stick i stäv med Soinis.
Sannfinländarnas Europaparlamentariker Jussi Halla-Aho konstaterade att det inte går att utreda kopplingar mellan Sannfinländare och extremrörelser eftersom medlemsregister är hemliga. Han gömmer sig bakom lagen för att skydda extremister. Tänk om vi hade talat om en islamsk förening i stället, då hade det varit annat ljud i källan. Partiets partisekreterare Riikka Slunga-Poutsalo konstaterade i sin tur att verkligheten utanför Helsingfors är annorlunda. Hennes underförstådda syftning var att det som uppfattas som rasism i Helsingfors inte är det på andra ställen.

Det här sänder dubbla budskap, vilket naturligtvis är helt medvetet. Men det är ytterst farligt att ett statsbärande parti väljer att fortsätta fiska i grumliga vatten som om partiet fortsättningsvis vore ett oppositionsparti i yttermarginalen. För det är partiet inte längre, utan sitter i regeringen. Därför grumlas hela regeringen av att Sannfinländarna inte tydligt tar avstånd från rasism och därför är det här inte enbart en sak för Sannfinländarna, utan för hela regeringen. Statsminister Juha Sipilä får inte sätta huvudet i sanden utan måste sätta ner foten. För om han inte gör det så blir det inte ett tillräckligt tydligt avståndstagande från det politiska Finland att politiskt våld och rasism är fel.

De senaste åren har jag upplevt den politiska debatten bli tuffare och samhällsklimatet hårdare. Saker som tidigare enligt lagen skulle rubricerats som hets mot folkgrupp slätas nu i praktiken över i debatten. Målposterna har flyttats.

Jag tror att vi behöver mer medmänsklighet, humanism och respekt i debatten. Det känns hemskt att en ung människa ska behöva bli ihjälslagen för att samhället ska stanna upp och reflektera. Det här får inte bli business as usual. Inga undanflykter kan rättfärdiga att en oskyldig person sparkas ihjäl. Nu räcker det.

 
Mats Löfström

Gruppanföranden

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35