Eftersom de svenskspråkiga servicebehoven i medeltal är mindre än den finskspråkiga befolkningens behöver svenskspråkighet inte beaktas som ett kriterium i utdelningen av statsandelar, resonerar finansministeriet. Den fromma förhoppningen är också att landskapen klarar av att fördela resurserna rättvist.

Riksdagsledamoten och medlemmen i statens skärgårdsdelegation Stefan Wallin från Åbo anser att motiveringarna till förändringen uppvisar en bristande respekt för de särlösningar som upprätthållandet av en levande tvåspråkig skärgård fortsättningsvis förutsätter.

- Efter många år av statlig förståelse för skärgårdens specialförhållanden och kostnadsstruktur gör den nuvarande regeringen en kovändning. Som bortblåst är insikten att det ibland behövs särlösningar för att trygga, inte särrättigheter, utan samma rättigheter även för skärgårdsborna och svenskspråkiga. Den här kursförändringen antyder att staten försöker slingra sig ifrån sitt ansvar. Motiveringarna håller inte, säger Wallin.

Enligt Wallin måste regeringen nu göra tydliga markeringar om statsmakten vill bibehålla en levande tvåspråkig skärgård. Ett tydligt sätt är att hålla fast vid den välbeprövade och fungerande linjen där skärgårdsförhållanden och tvåspråkighet behålls som egna, starka koefficienter i statsbidragen.

- Efter många år av arbete för skärgården i regering och riksdagen vet jag personligen vad som krävs för att anordna en fungerande tvåspråkig service i skärgården. Den aktuella förändringen i kriterierna för statsandelar visar att regeringen hellre spelar hasardspel med skärgårdsbornas rätt till fungerande service på eget språk. Att kasta bollen till landskapen innehåller signalen att särskilda satsningar inte behövs för att upprätthålla en likvärdig service oberoende av var man bor. Detta får helt enkelt inte vara regeringens intention. Därför hoppas jag att regeringen ännu skulle se över den här frågan, säger Wallin.