- Efter vad som skett i våra närområden de senaste åren är det både naturligt och nödvändigt att Rysslands maktpolitik också i den finländska utrikespolitiska analysen bedöms realistiskt och omtalas med sitt rätta namn. Detta frenetiska sökande efter förmildrande omständigheter som en del av våra debattörer sysslar med luktar nyfinlandisering på långt håll, säger Wallin.
Wallin föreläste på Svenska Klubben i Vasa på tisdagskvällen under rubriken ”Finland, Norden och Nato”.
- Under de senaste månaderna har den finländska utrikes- och säkerhetspolitiska debatten berikats av tre centrala dokument:
regeringens utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelse, den oberoende rapporten om konsekvenserna av ett finländskt Nato-medlemskap, och nyss Rysslandrapporten från utrikespolitiska institutet (UPI) som underlyder riksdagen. I samtliga dokument har analysen av Rysslands agerande varit både mångsidig, analytisk och uppriktig. Det är inte att skrämma upp någon folkopinion om forskarna konstaterar att Ryssland är en oberäknelig granne som sysslar med maktpolitik, som försvagat säkerhetsläget kring Östersjön och som tvångsannekterat Krim. Det är kalla fakta, som inte ens en blind höna kan undgå att upptäcka.
Wallin anser att en öppen analys av Ryssland är något som uttryckligen hör gott grannelag till. Är man goda grannar kan man också vara uppriktig i bedömningarna av varandra. Att forskningens resultat inte faller alla debattörer på läppen är i och för sig inte unikt. Men att försöka se mellan fingrarna vad Ryssland gör eller kalla det riksdagsanknutna utrikespolitiska institutet för ”Natos filialkontor” är ändå retorik som känns extremt främmande i dagens Finland, 30 år efter Urho Kekkonens död och 25 år efter Sovjetunionens kollaps.