Livet efter brexit

27.06.2016 kl. 13:20
Storbritanniens premiärminister David Cameron spelade högt, och förlorade. Storbritannien röstade med 17,4 miljoner mot 16,1 miljoner för att landet ska lämna EU. Man gjorde det trots alla varningar. De flesta ekonomer, alla betydande internationella organisationer, alla europeiska länder och Storbritanniens internationella allierade inkl. Australien, Japan och USA sa tydligt att man ville att landet skulle stanna.

Då Storbritannien lämnar EU kommer landet bli ekonomiskt fattigare och mindre viktigt i världen. Det här sades tydligt innan omröstningen, men i efterspelet verkar det ha kommit som en överraskning. Många verkar nu vilja önska att de hade ett dagen efter piller. På söndagen hade tre miljoner britter undertecknat en petition om att få rösta på nytt och på lördagen ordnades demonstrationer, trots att omröstningen redan var över.

 

Det verkar som om alla, inklusive lämna-sidan, tog för givet att folket skulle rösta för att stanna. Kanske var det just därför som valkampanjen blev så hetlevrad. Det handlade inte om att vinna argumentationen, utan att få folk så upphetsade att de gick och röstade. En av lämna sidans galjonsfigurer Michael Gove, som också är landets justitieminister, summerade det bra då han sa att ”Britannien har hört tillräckligt av experter”. Det lyckades. Valdeltagandet var högre än i senaste parlamentsval.

 

Det är givetvis glädjande med ett högt valdeltagande, men intresseskapandet för valet lämnade en besk eftersmak. Många, också seriösa politiker, lyckades nämligen piska upp stämningarna genom att spela på rädsla, främlingsfientlighet och rena lögner. Det här är helt oansvarigt eftersom det leder till ett mer polariserat samhälle med mer ilska och lägre trösklar. Det spelar populister, som Marine Le Pen och Gert Wilders, i händerna.

 

Alla som röstade för att lämna var så klart inte främlingsfientliga. Det är viktigt att det inte porträtteras som så. Vissa oroade sig över invandringen, andra över globaliseringen och urbaniseringen. Vissa var sura på EU medan andra bara ville visa långfingret till det politiska etablissemanget. Vissa ville rösta emot regeringen som man inte upplever bryr sig om intressen utanför London, andra ville ha mer pengar till sjukvården. David Cameron misslyckades förklara att det här inte var en omröstning om förtroendet för regeringen.

 

Ingen verkar nu veta vad som kommer ske. Många avgår, men få kliver fram. Lämna kampanjen hade tydligen ingen plan för hur Brexit skulle ske i praktiken. Nu säger de flesta från lämna sidan också att det inte längre är bråttom med ett utträde. Lämna sidan har också tagit tillbaka vallöften om mer pengar till sjukvården och Tory-europaparlamentarikern Daniel Hannan från lämna sidan satt i BBC i lördags och förklarade att ett EU utträde inte kommer betyda stopp på invandringen, något han konsekvent hade hävdat före omröstningen.

 

Storbritannien befinner sig nu plötsligt i en konstitutionell kris och behöver svara på var landets plats i världen är och vem som ska leda det. Det är ett mer polariserat och splittrat land än för ett halvår sedan eftersom omröstningen högg generationer och regioner isär.

 

Skottland vill stanna i EU och därför rösta på nytt om självständighet. I en färsk gallup stöder nu 60 % självständighet. Omröstningen river också upp gamla sår i Nordirland där EU varit en garant för freden. Spanien har redan föreslagit delad behörighet för brittiska Gibraltar.

 

Idag samlas riksdagens stora utskott för att diskutera läget och ge statsminister Juha Sipilä färdkost inför EU toppmötet på tisdag och onsdag. Det är viktigt att Finland kan kliva fram som en aktiv pådrivare för reformer i EU men samtidigt fungera som en stabiliserande faktor i relationen med Storbritannien där EU behöver ha is i hatten så att ingen bitterhet skapas. Storbritannien förblir Finlands goda vän oavsett EU-medlemskap.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00