To leave, or not to leave

19.06.2016 kl. 14:07
På torsdag, dagen innan midsommarafton, går det brittiska folket till valurnorna för att rösta om Storbritanniens förhållande till EU. Konsensus i de senaste opinionsmätningarna visar att ett flertal av dem skulle stöda ett EU-utträde, trots kraftiga argument för dess negativa effekter på såväl syllsättning och pensioner som säkerheten i Europa.

Ett utträde kommer få direkta konsekvenser för Storbritanniens politik. David Cameron kommer sannolikt tvingas avgå som premiärminister för ett parti som han för bara ett år sedan i valet ledde till en (överraskande stor) seger. Segern var Camerons förtjänst, inte de ”back-benchers” som nu motsätter sig EU-medlemskapet.

 

Om Storbritannien röstar för att lämna EU infinner sig genast frågan om var landets plats i världen ska vara i framtiden. Svaret på den frågan (och vem som kan svara på den) är oklart.

 

Ekonomiskt är den osäkerhet, ett EU-utträde skulle innebära, det sista som världsekonomin nu  skulle behöva. Men inte heller för Storbritannien är det ett önskvärt scenario. Storbritanniens finansministerium bedömer, i sitt minst pessimistiska scenario, att landets ekonomi skulle sjunka med 3,6% på två år samtidigt som antalet arbetslösa skulle stiga med 520 000.

 

Londons finanssektor har också hotat med flytt. Finanssektorn har, efter alla skandaler, liten eller ingen sympati hos den stora allmänheten. Men sektorn sysselsätter ändå 1,2 miljoner människor och är en betydande del av Storbritanniens serviceekonomi, som står för 78 % av BNP. Ännu viktigare är sektorn som exportnäring. Det går inte att vifta bort. Andra globala företag kommer tveka att fortsätta investera i Storbritannien om landets relation till EU:s inre marknad blir oklar.

 

USA har också varnat Storbritannien att man inte har någon gräddfil att vänta i förhandlingen om frihandelsavtal med USA, ifall man lämnar EU. Man får ställa sig längst bak i kön.

 

USA och andra aktörer har vid sidan av det rent ekonomiska också varnat för de säkerhetspolitiska och historiska aspekterna, som är än viktigare. Fred i Europa kan inte värderas i pengar och EU har varit världshistoriens mest framgångsrika fredsprojekt.

 

Om Storbritannien trots detta röstar för att lämna kan det ge kraft åt högerextrema Marine Le Pen inför presidentvalet i Frankrike och de alternativa krafterna inför valet till den tyska förbundsdagen, som båda sker nästa år.

 

Riskerna med det skulle vara enorma både socialt och ekonomiskt där solidaritet och internationellt samarbete skulle misstänkliggöras på samma sätt som vi redan idag ser i Polen och Ungern, samtidigt som vi ekonomiskt skulle bli fattigare. I nationalismens stöveltramp, och utan samarbete, kan fred i Europa på sikt inte tas för givet.

 

På den brittiska ambassadens sommarmottagning för en vecka sedan sa en högt uppsatt diplomat åt mig att man hoppas att väljarna kommer att tänka rationellt och inte emotionellt. Att välja med hjärnan inte med hjärtat. Så gjorde skottarna i deras folkomröstning om självständighet.

 

Men det är just här som misstaget i kampanjen har begåtts från ”Bremain”-sidan. Ja-sidan har fokuserat nästan uteslutande på rationella ekonomiska argument, som är mycket viktiga, men som är avlägsna från många människors vardag.

 

Medan nej-sidan trummat ut nationalistiska och emotionella budskap (och lögner) och underblåst rädslor för invandring och globalisering har få på ja-sidan talat om emotionella aspekter och på ett trovärdigt sätt utmanat populismens enkla svar på svåra frågor.

 

Ett undantag var den brittiska parlamentsledamoten Jo Cox som mördades brutalt på ett kampanjmöte i torsdags. Jo Cox kämpade emot populismens allt mer hätska argument. Efter mordet på henne har debatten blivit mer sansad. Men ingen ska behöva betala med sitt liv för att en politisk debatt ska hållas sansad. Vi som tror på ett öppet och demokratiskt samhälle har alla ett ansvar att hålla sans och sak i debatten så att inte den rädsla som populismen rider på utvecklas till hat. För som Jo Cox man sa efter mordet: ”Hat har inte en tro, ras eller region. Det är gift”.

 

Den brittiska EU-debatten har varit giftig. Trots det är min starka förhoppning ändå att det sunda förnuftet ska vinna så att britterna stannar i EU.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00